Erik Isaksson, 22 år, från Göteborg, genomgick sin värnpliktiga utbildning under 2021-2022 på Älvsborgs amfibieregemente i Göteborg. Den 14 januari skulle han och de andra rekryterna ha sin sista övningsdag innan de skulle bege sig till Stockholm för att delta i högvakt.

Under övningen stod Erik i beredskap för att ta på sig sina vantar och basker när han lutade sitt vapen mot benet för att få fria händer. Plötsligt föll vapnet, och av ren reflex försökte Erik fånga det för att förhindra en olycka. Tyvärr resulterade detta i en allvarlig skada när han råkade sätta sin hand på bajonettspetsen.

– Jag såg på min hand och hur blodet forsade, jag skrek bara, berättar Erik.

Lyckligtvis fanns det utbildade stridsjukvårdare på plats som snabbt lyckades stoppa blödningen, och Erik blev hastigt förd till försvarshälsan, där han fick vård.

– Om det skulle hända något här så kunde jag inte ha varit på ett bättre ställe än där det hände, säger Erik, som eldas av en inre styrka trots den traumatiska upplevelsen.

Jagad av smärta

Eriks skada visade sig vara allvarlig; den motoriska nerven i handen var avskuren. Han behövde opereras för att sy igen såret och trots att han kunde fortsätta med sin värnplikt, var hans uppgifter begränsade. Han fick allt fler besök hos handkirurger och kämpade dagligen med sin skadade hand.

– De första månaderna kunde jag knappt greppa saker, tummen och pekfingret var nästan oförmögna att röra sig, minns Erik.

Nu, tre år senare, kämpar Erik fortfarande med funktionaliteten i sin vänstra hand, som också är hans dominanta hand. Enkla saker som matlagning och att borsta tänderna är en stor utmaning för honom.

– Den är mycket bättre än vad den var då, men jag kan fortfarande inte röra pekfingret åt sidan överhuvudtaget. Ibland kan det även krampa, berättar han.

En handkirurg har nyligen bekräftat att skadan blivit bestående.

– Det är bättre än jag trodde det skulle bli, så på sätt och vis är jag lättad, men jag har accepterat min situation sedan länge.

Ingen ånger

Johanna Frejme, kommunikationschef på Älvsborgs amfibieregemente, kan inte kommentera enskilda fall men förklarar att utbildningen genomförs med fokus på att undvika olyckor.

– All utbildning genomförs i en kunskapshöjande takt. Först hantering och kunskap om vapnet, sedan lösskjutning och slutligen skarpskjutning, skriver hon i ett mejl.

Trots olyckan som drabbade honom för tre år sedan ångrar Erik inte att han genomförde sin värnplikt. Men han har lärt sig en läxa.

– Jag skulle nog inte luta vapnet mot benet, säger han med ett skratt och tillägger,

– Det som hände mig var en olyckshändelse och inget man kan förvänta sig. Men jag tror att man alltid ska vara beredd på det oväntade.