Vad inspirerade er att skriva artikeln? – »Task sharing« är ett fascinerande koncept som har fått fäste på många platser världen över. I Sverige syns det också, men att ta del av erfarenheter från andra länder kan verkligen öppna nya perspektiv och ge oss värdefull insikt i hur vi kan förbättra vårt eget system.

Har du personliga erfarenheter av »task sharing« från utlandet? – Ja, som läkarstudent arbetade jag som forskningsassistent i en prospektiv studie i Rwanda som fokuserade på kejsarsnitt och sårinfektioner. På det landsbygdsbaserade sjukhuset där studien utfördes var det nästan uteslutande icke-specialiserade läkare som utförde kejsarsnitten, medan anestesin administrerades av sjuksköterskor med särskild utbildning. Detta ger en intressant vinkling på hur vi kan dela uppgifter för att effektivisera vård.

Kan du ge exempel på uppgifter som skulle passa att dela i Sverige? – Absolut! En nyckel är att identifiera flaskhalsarna inom kliniken. Många gånger handlar det om att avlasta läkarna från administrativa uppgifter, som att följa upp prov- eller röntgensvar. Dessutom kan enklare medicinska ingrepp, som suturering på akuten, också hanteras av andra vårdprofessioner. Det är dock viktigt att detta görs utan att kompromissa med utbildningen av läkarstudenter eller AT-läkare.

Vad handlar din avhandling om? – Min avhandling handlar om »surge capacity«, vilket innebär förmågan att öka kapaciteten under katastrofmedicinska händelser. Mina projekt är belägna i Rwanda, ett låginkomstland där masskadehändelser som överbelastar sjukvårdssystemet är betydligt vanligare än i Sverige. Det är avgörande att förstå hur vi kan mobilisera resurser på effektivast möjliga sätt för att rädda liv.

Om du ska specialisera dig, vilken inriktning väljer du och varför? – För sex månader sedan påbörjade jag min specialistutbildning inom ortopedi och traumakirurgi i München, Tyskland. Jag älskar det snabba tempot, hantverket i en opererande specialitet och att få arbeta med en så diversifierad patientgrupp. Jag tror att den erfarenhet jag får där kommer att vara ovärderlig i framtida humanitära insatser, särskilt givet den globala situation vi befinner oss i idag.