Livet kan vara orättvist, och det har Ann Augustsson, 68, i Karlstad fått erfara under det senaste året. Med en sällsynt, ärftlig sjukdom som kräver att hon använder rullstol, har hon även drabbats av både hjärtinfarkt och diabetes.

Ann har alltid varit en kämpe. – Jag är en seg jäkel,” säger hon med ett skratt som döljer hennes motgångar.

Barndom och Idrott

Barndomen var inte alltid lätt, särskilt när det kom till idrott.

– Jag var alltid den som sprang sämst i klassen, det var motigt,” minns hon. Det var först som vuxen, vid nästan 50 års ålder, som Ann fick veta vad som låg bakom hennes problem. Efter en olycka på arbetet som undersköterska, där hon fick en hjärnskakning, började hon söka svar på sina hälsobesvär.

Diagnosen och Kampen

Diagnosen kom som en chock – hereditär spastisk parapares. Detta innebär att hon är en av knappt 15 personer i Värmland med denna ovanliga neurologiska sjukdom.

– Att få diagnosen var dubbelt. Det kändes skönt att få svar, men samtidigt väcktes oron över att sjukdomen var ärftlig. Jag vill ju inte att min dotter ska drabbas,” säger hon med en allvarlig min.

Nu är Ann beroende av rullstol och kan bara gå några steg. Hennes dotter, som är vuxen, visar dock inga tecken på att ha sjukdomen. Ann reflekterar ofta över sjukdomens ursprung och pratar med sina kusiner utan tydligt svar.

Hon är aktiv i Neuroförbundet, men känner sig ofta ensam i sin kamp.

– Jag känner ingen annan som har samma sjukdom. Men jag har anmält mig till en ny förening online som ska bildas så vi kan stödja varandra,” berättar hon.

Utmaningar och Hjärtsjukdomar

Det har varit ett tufft år för Ann. Förra sommaren upptäckte hon att hennes mage svullnat upp, vilket visade sig bero på ett bråck som opererades i Torsby. Två dagar efter operationen drabbades hon av en hjärtinfarkt.

– Jag vaknade upp på sjukhuset efter att ha svimmat, och sjuksköterskorna berättade vad som hänt,” säger hon. Under de följande kontrollerna fick hon dessutom diagnosen typ 2-diabetes.

Kämpa för Livet

Trots allt har Ann en stark vilja att fortsätta kämpa. – Jag har mina dåliga dagar, men det kunde alltid varit värre. Hjärtinfarkten kunde ha hänt när jag sov,” konstaterar hon. – Jag vill leva, och därför tar jag mina mediciner.

Ann är också flitig när det kommer till sitt läkemedelsschema, där hon varje morgon tar elva olika tabletter. Hennes dotter och nära vänner är ljuspunkter i hennes tillvaro. Dessutom arbetar Ann en dag i veckan med att aktivera personer med demenssjukdomar på olika äldreboenden.

– Egentligen skulle jag vara pensionär, men under pandemin hade jag så mycket ledig tid att jag vill bidra och känna mig nyttig,” säger hon.

Hitta Ljusglimtar

Trots alla motgångar har hon funnit ljusglimtar i livet. – Jag försöker alltid se de positiva sidorna, det finns alltid andra som har det värre.” Ann fortsätter att kämpa varje dag, inspirera andra och hitta styrka i gemenskapen – en sann överlevare!