I en banbrytande studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) har forskare från universitetet i Amherst, Massachusetts, gjort en sensationell upptäckte; de har funnit bevis på att hudens ytceller interagerar med sina omgivningar på ett oväntat sätt.

När dessa celler skadas, "skrika" de efter hjälp till sina grannceller, inte med den snabba impuls som nervsystemet använder, utan istället långsamt och över förvånansvärt stora avstånd. Steve Granick, en av forskarna bakom studien förklarar, "Det är som nervimpulser men 1 000 gånger långsammare."

Forskare utvecklade en innovativ mikrokrets täckt med mänskliga epitelceller, utrustad med 60 elektroder för att fånga elektriska signaler. Genom att använda en ultraprecis laser för att skada specifika celler kunde de registrera hur dessa celler kommunicerade och ropade på hjälp, vilket spridit sig som ringar i vattnet. Sun-Min Yu, den andra forskaren, beskrev det som en "hetsig konversation i slow motion."

De epitelceller som studerades använde kalciumjoner för att skicka signaler, och dessa signaler kan pågå i upp till fem timmar och kan sträcka sig över betydande avstånd. Detta ger oss helt nya insikter i hur huden fungerar och kommunicerar på molekylnivå, vilket potentiellt kan revolutionera vår förståelse för olika hudrelaterade sjukdomar och läkande processer.

Andrea Heinz, en ledande expert inom hudens struktur, har även delat med sig av användbara tips om hur vi kan bromsa hudens åldrande. Enligt henne behöver vi även överväga våra vanor och produkter; speciellt varnar hon mot populära hudvårdsprodukter som inte ger de resultat vi hoppas på.

Trots att forskningen hittills har fokuserat på kalciumjonernas roll i cellkommunikation, finns det en möjlighet att andra element också spelar en viktig roll. Denna uppdagelse öppnar dörrar för framtida forskning och kan leda till utvecklingen av bärbara sensorer, implantat för bättre sårläkning och kanske även skräddarsydda behandlingar för olika hudåkommor. Dessa avlyssnade "skrik" från hudcellerna kan föra oss in i en tidigare okänd värld av cellulär kommunikation.