Alice, en ung kvinna från Sverige, hade alltid drömt om att ha ett unikt efternamn. När hon skickade in sin ansökan för att byta namn till Alice Havsvatten, var hon övertygad om att hon hade hittat det perfekta valet. Men hennes dröm krossades när Skatteverket meddelade att efternamnet inte godkändes. Anledningen? Havsvatten betraktas som ett substantiv.

– Det känns lite löjligt med tanke på att det finns så många personer som heter något som faktiskt är ett substantiv, säger Alice frustrerat.

Hennes fall belyser en intressant aspekt av den svenska namnlagen som kan verka föråldrad i dagens samhälle. Enligt reglerna måste efternamn vara avsedda att användas som familjenamn och får därför inte vara beskrivande substantiv eller andra blandningar som inte passar in i traditionella namnstrukturer.

Trots detta har det under senare år blivit vanligare med kreativa namnval och det finns redan flera exempel på unika efternamn som godkänts av Skatteverket. Alice överväger nu att överklaga beslutet, men om hennes ansträngningar kommer att lyckas återstår att se.

Så vad tyder detta på? En förändring i lagstiftningen om namn kan behövas för att spegla den moderna världens krav på individualitet och kreativitet. Håller vi på att få se ett skifte i hur vi definierar namn och identitet i Sverige?