Den franska tonsättaren Camille Pépin, född 1990, inleder sitt verk "Laniakea" (2019) med kraftfulla timpani och energiska stråkar i en åttendelsdriven musik där vibrafonen sätter tempot. Musiken växlar mellan äventyrsfilmens spänning och en bitvis övertydlig stil inspirerad av Steve Reich. Även om kompositionen är välskriven, saknar den en tydlig personlig röst. En mer stillsam del följer, där starkt melodiska inslag pryds av glissando-dragningar mellan tonerna, innan vi återvänder mot triumferande, vildavästernliknande musik. Pépin skriver i programmets notis att inspirerades av den nyupptäckta supergalaxhopen, vars hawaiianska namn Laniakea betyder "oändligt, himmelskt paradis".

Helsingborgs symfoniorkesters nye chefsdirigent Maxime Pascal dirigerar med en övertygande men ändå subtil energi; intensiteten framhävs utan att bli påträngande. Pépins verk avslutas i ett kraftfullt forte, där en unik ton från vibrafonen hänger kvar i rummet efter det sista ackordet. Det är både effektfullt och väl spelat, vilket bidrar till en oförglömlig konsertupplevelse.

Det är också värt att nämna att Amalie Stalheim, en mycket lovande cellist som hyllats både nationellt och internationellt, levererar en fängslande prestation i Prokofjevs verk. Hennes tekniska skicklighet och emotionella uttryck gör att hon verkligen sticker ut under konserten. Publiken får se fram emot fler framträdanden av denna mätare av musikalisk talang. Det är en kväll man sent glömmer!