När Anna Järvinen föreslår att vi möts på det klassiska kaféet Ekberg på Bulevarden i Helsingfors, känns det som ett givet val för en lokal stjärna. Järvinen har nämligen skrivit en låt om denna gata, som hon i sin debutroman ”Dröm natten till i dag” kallar sin favorit. Trots det erkänner hon att hon faktiskt endast har besökt Ekberg några gånger tidigare, då hon som barn oftare hamnade på Fazers kafé med sin mormor.

— Men jag älskar Bulevarden och har alltid romantiserat den, säger hon med ett leende.

Det är en ruggig dag och den tidigare snön har förvandlats till regn. Järvinen är hett eftertraktad just nu, då hon är på turné i Finland för sitt senaste album ”Sex”, släppt i höstas, samtidigt som hon i januari släpper sin andra roman, ”Otrygg”. Enormt viktiga verk som har växt fram ur hennes egna erfarenheter.

— Jag planerar aldrig mina projekt i förväg. Livet händer och jag ser det som en kreativ process. Musiken och skrivandet hjälper mig att bearbeta svåra upplevelser, berättar hon.

Som musiker debuterade hon 2007 och har sedan dess släppt flera kritikerrosade album. 2020 gjorde hon dock entré som författare med stöd av sin drömska och poetiska prosa som speglar mycket av hennes låtskrivande. När jag frågar om hon alltid vet om det hon skriver ska bli en låt eller en roman, svarar hon att inspirationen ofta dyker upp var som helst och när som helst.

— Jag har skrivit dagbok sedan jag var åtta år gammal, så skrivandet har alltid funnits där, säger hon.

Även om musiken och skrivandet förefaller likna varandra, finns det stora skillnader i skapandeprocessen. Musiken är mer social och interaktiv, medan skrivandet är en ensam process där hon söker fram form och innehåll.

Den nya plattan ”Sex” är fylld med det som Järvinen beskriver som en blandning av improvisation och genomarbetade ljudlandskap, där hon har haft friheten att utforska nya idéer med sina musiker, som till stor del är de samma som i hennes tidiga verk.

I den kommande romanen ”Otrygg” utforskas en komplex mor-dotter-relation där modern drabbas av demens. Järvinen har själv en personlig koppling till temat, då hennes egen mamma är drabbad av Lewykroppsdemens.

— Jag insåg att saknaden av min mamma alltid har varit närvarande. Det handlar om att förstå varför jag är så otrygg, säger hon med ett eftertänksamt uttryck.

Tema om åldrande och relationer blir centrala i boken, något som resoneras om i den samtida kulturen. Till exempel i Filip och Fredriks dokumentärfilm ”Den sista resan”, som också berör samma ämne om föräldrar som blir gamla.

— Kanske är det så att vi som växte upp på 80-talet har varit för naiva i vår syn på livet. Vi sökte frihet medan våra föräldrar blev gamla, säger Järvinen och reflekterar över hur vi ibland blundar för realiteten.

Anna Järvinen tar också upp den Sverigefinska identiteten, där hon skapar musik på både svenska och finska. Med ett ökat intresse för finsk kultur i Sverige, känner hon att det är roligt att se nya artister och influenser som plockar upp och vidareutvecklar dessa teman.

— Finland har varit på modet flera gånger under mitt liv. Det är ingen nyhet, men det känns fantastiskt att det nu får större erkännande bland yngre generationer.

Det råder ingen tvekan om att Anna Järvinen är en mångsidig och unik röst i den moderna kulturscenen.