Behovet av hög mediekunskap har ökat snabbt, och inte bara för att vi lever i en tid med ökad desinformation. Med framväxten av AI-genererade bilder och videor står vi inför en utmaning att skilja verkligheten från manipulation. En slags ny verklighet där bilder, som den berömda från de spanska översvämningarna i höstas, tolkas med skepsis även när de är äkta. Detta visar hur djupt förankrad misstro kan bli, även när bilden i sig är verklig.

Vad innebär detta för vår förståelse av medierna? Det handlar inte om att förändra de grundläggande etiska principerna som etablerade nyhetsmedier arbetar efter. Snarare handlar det om att vi som mediekonsumenter måste bli mer kritiska och medvetna. Journalistiken ska alltid utmana, men vi som publik måste också ställa oss frågor.

Jag ser en viss sorg över den bristande förmågan hos många att läsa och analysera information. Många tycks selektivt välja bort det som utmanar deras egna åsikter. Jag minns tillbaka till när Socialdemokraterna var som starkast eller när Vänsterpartiet lockade många unga med Gudrun Schyman i spetsen. Då var vi journalister anklagade för att vara borgarsvin som bara bevakade näringslivets intressen. Idag hör vi fortfarande klagomål från olika grupper, inklusive Palestinaaktivister, som uttrycker förvirring kring mediefrågor.

Det är inte elitistiskt att kräva av våra medmänniskor att de utsätter sig för andra perspektiv. Det handlar om ansvar; att läsa innan man dömer, att värdera källor kritiskt, och att testa om ens känslor tål en intellektuell granskning. Och kanske viktigast av allt: När du avfärdar all misshaglig rapportering och med bestämdhet hävdar att medierna är partiska, borde du ställa dig själv frågan – är det möjligt att det snarare är du som sitter fast i dina egna fördomar?

I vår tid, där AI och desinformation lurar runt varje hörn, är det av största vikt att vi tar på oss rollen som kritiska och medvetna konsumenter av information. Märker du skillnaden mellan objektiv rapportering och personlig uppfattning? Att vara informerad är en plikt – och i slutändan kan vi inte låta vår egen irrationella skepsis styra vår förståelse av verkligheten.