Tänk dig en kall vinterkväll om två år. Snön vräker ner, och sikten är usel när vi närmar oss Sollefteå i vår ambulans, på väg för en planerad transport till Örnsköldsviks sjukhus.

Det är dags för en paus innan nästa körning, denna gång till Sundsvall. Jag och min kollega Erik är alldeles strax framme vid stationen.

Akutlarm från Junsele

Just som vi parkerar ringer akuttelefonen. Kerstin på larmcentralen pratar snabbt men tydligt. ”Larm från Junsele. Ett treårigt barn är mycket slött och går knappt att väcka. Familjen är fem personer, alla har haft magsjuka med diarré i en vecka…”

Erik vrider bilen mot Junsele och följer koordinaterna på skärmen.

Resan till Junsele är drygt 7,5 mil norrut. Kerstin fortsätter: ”Barnet har kräkts och haft diarré sedan i förrgår och har inte fått i sig mat eller vätska sedan tidigt i morse.”

Det är en skrämmande situation; barnet kan vara i fara.

Et tryggt ansvar i osäkerhet

Snön faller fortfarande tungt. Erik kör intensivt men med stor försiktighet. Vägen är snårig och svår. Tystnaden i bilen gör oss medvetna om den allvarliga situation vi är på väg till.

Jag känner en klump i magen. Jag minns en liknande incident från mina tidiga år på IVA där jag förlorade ett barn som kom för sent till sjukhuset.

Ankomsten till barnets räddning

Väl framme vid adressen bär mamman barnet i en liten filt. Barnet är slapp och drömmer sig bort i hennes famn. Vi bär in barnet i ambulansen och fäster det på båren.

Erik kör medan jag försöker sätta en infart för dropp. Det är en utmaning – jag misslyckas gång på gång för att hitta ett kärl. Barnet reagerar minimalt, vilket gör mig nervös.

En skrämmande väg i snökaos

Ambulansen kämpar mot snön. Ingen plogbil är i sikte, och jag inser att vägen kommer att bli en långsam och svår resa. Vi måste prioritera barnets säkerhet.

Vi befinner oss nu på väg mot Sundsvall. Den stängda avfarten mot Sollefteå sjukhus passerar vi, trots att det känns som vårt enda hopp.

Mamman gråter tyst medan barnet kämpar för att andas. Hela situationen är som en mardröm, men vi måste hålla modet uppe. Tio mil kvar till Sundsvall – vi kommer att göra allt för att nå dit i tid.