Den amerikanska skräckfilmen ”Nosferatu” lyckas inte bara ägna homage åt originalfilmen från 1922 – den är också djupt fängslande och välgjord. GP:s Carl Petersson Moberg beskriver den som ”stundtals läskig, stundtals fånig, men aldrig tråkig.” Det är särskilt imponerande med tanke på att manuset och skådespelet är ojämna.

Men kritikerna är delade. SvD:s Jakob Åsell anser att Robert Eggers nyversion saknar den romantik och sorg som präglade föregångaren. Han påpekar att valet att porträttera vampyren som ett ”ohyggligt, förruttnande monster” skymmer berättelsen om dennes obotliga ensamhet.

Trots dessa olika åsikter är en sak klar: Bill Skarsgårds röstprestation i rollen som vampyren är enastående. DN:s Helena Lindblad beskriver det som om det kommer ”från djupet av en stinkande grav”, vilket skapar en atmosfär av skräck och melankoli.

Skarsgård, som har ökat i popularitet genom sin medverkan i olika skräckfilmer och serier, fortsätter att förvandla spektaklet med sin unika röst och uttryck.

Denna tolkning av ”Nosferatu” representerar ett intressant steg i skräckfilmsgenren, där den kombinerar klassiska element med moderna inslag för att bjuda på en tankeväckande och skrämmande upplevelse.