Under en enskild dag lyckades Birdlife Sverige överklaga hela 36 avverkningar endast i Jämtlands län, vilket är en skrämmande hög siffra som väcker frågor om skogsavverkningens påverkan på vår natur.

Mark- och miljödomstolen i Östersund måste nu hantera över 64 ärenden gällande dessa överklagningar, där Birdlife Sverige står för hela 43 av dem. Naturskyddsföreningen, som är en annan viktig aktör i miljöfrågor, har lämnat in 7 överklaganden. Intressant nog, hela 16 av ärendena rör skogsområden utanför Jämtlands län, där naturskyddsföreningen i Västernorrland har gjort sin röst hörd med 12 ansökningar.

Med julen runt hörnet är det inte bara domstolens personal som drabbas av den plötsliga arbetsbördan, utan även alla som berörs av beslutet – inklusive skogsägare och företag som väntar på deras tur i rättssystemet.

Det är en häpnadsväckande prestation från Birdlife Sverige, som verkar ha ökat sitt engagemang i frågan om skogsbruk, potentiellt som svar på beslut från Skogsstyrelsen. Detta har också uppmärksammats av andra miljöorganisationer, vilket indikerar en växande oro för den svenska biodiversiteten.

Möjligheten för Birdlife Sverige och liknande organisationer att överklaga baseras på Århuskonventionen, som ger dem rätt att agera för att skydda fåglar och deras livsmiljöer. Den svenska tolkningen av denna konvention gör det möjligt för dem att föra talan även för arter de inte direkt representerar, vilket har lett till en debatt om huruvida detta är en rimlig tillämpning.

Det väcker också frågan om huruvida det är viktigt att ha politiska organisationer representerade i rättsliga sammanhang. Å ena sidan kan deras engagemang leda till ökad medvetenhet om miljöfrågor; å andra sidan kan en överdriven tolkningsvidd av talerätt skapa en obalanserad arbetsbörda för rättsväsendet.

Tidigareående överklagningar har visat sig ta upp till sex månader att hantera, och domstolarna måste nu alltså jonglera med traditionella mål samtidigt som de ser till att dessa miljöfrågor beaktas. Det kan i sin tur påverka andra ärenden, såsom bygglov och markfrågor, vilket försätter fler människor och verksamheter i osäkerhet.

Kritiker menar att det inte är rimligt att ideella föreningar, företag eller privatpersoner skapar en så stor arbetsbörda för våra domstolar utan att ha ett mer precist definierat intresse. Vi har alla ansvar att använda våra rättigheter med etik och ansvar, och att okynnesöverklaga kan sända fel signaler om vårt engagemang för rättvisa och hållbarhet.