Trebarnsmamman och specialistundersköterskan Sadia Umar har tillbringat ett halvår inlåst på Migrationsverkets förvar i väntan på utvisning till Pakistan. Tillsammans med sina tre söner, Adan, Falak och Arsh, befinner hon sig i en hopplös situation där enda sak som saknas är resehandlingar från ambassaden.

Sadia är inlåst då Migrationsverket anser att det finns en risk att hon skulle kunna gömma sig, trots att hon har ett väl etablerat liv i Sverige med arbete, bostad och ett skötsamt liv. "Jag har utbildat mig till specialistundersköterska, arbetat som samordnare på ett demensboende och betalat skatt. Jag har alltid varit i kontakt med Migrationsverket och samarbetat under hela asylprocessen", säger Sadia.

Hennes advokat, Mona Haghgou Strindberg, har nu anmält Sverige till FN för det hon beskriver som ett oproportionerligt frihetsberövande. "Sadia har visat sig vara en laglydig medborgare, och det finns inga starka skäl att fortsätta frihetsberöva henne efter sex månader", påstår Haghgou Strindberg.

Sverige har tidigare kritiserats av FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden, och Sadias fall kan ytterligare bekräfta den negativa bilden av landets migrationssystem. Haghgou Strindberg framhåller att Sadias autistiske son Arsh även spelar en central roll i detta fallet, då barnets rättigheter och välbefinnande inte får åsidosättas. Enligt barnkonventionen måste barnets bästa alltid beaktas vid beslut som rör dem.

Tillägger kan även nämnas att Sadia och hennes familjehistoria är tragisk. År 2005 gifte sig hon med Umar Daraz, vilket blev en skandal i hennes konservativa muslimska familj eftersom Umar tillhör den kristna minoriteten i Pakistan. Efter att ha flytt Pakistan på grund av hot och förföljelse har Sadia nu hamnat i ett system där hennes asylansökan ständigt nekas.

Hennes drama började när hennes man plötsligt försvann 2012, och med ett avslag på hennes asylansökan från Migrationsverket står hon nu inför en grim verklighet: att tvingas tillbaka till ett land där hon fruktar för både sitt och sina barns liv. Migrationsverket har nekat hennes ansökan med motiveringen att hennes berättelse inte hållit. Samtidigt kvarstår frågan om hur myndigheterna hanterar bevis och argument relaterade till religiös förföljelse.

Dessutom har Sadia genomfört nya bevisföringsförsök utan framgång i domstolen, där hennes make och hans familjs religionskopplade pass kopior inte bedömdes på korrekt vis.

Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth hävdar att originalpasset inte skulle ha förändrat helheten i deras bedömning, trots att många menar att det finns tydliga bevis för Sadias situation.

Den negativa kritiken av Sverige når nu nya höjder och ger en oroande bild av hur landets migrationssystem fungerar. Sadia Umar är inte bara ett exempel på migrationssystemets brister; hon representerar en hel generation av människor vars liv förvandlats till en mardröm av byråkrati och misstro, vilket kräver omedelbar uppmärksamhet och handling.