I år hade jag den stora äran att delta i ännu en fantastisk kväll arrangerad av Cancerfonden. Jag var där tillsammans med mina vänner Sofie och Menfa, samt Lina som jobbar på Cancerfonden. Kvällen inleddes med en förmingel där vi njöt av alkoholfritt bubbel och en utsökt kycklingsallad.

Det var verkligen roligt att träffa flera före detta kollegor från Cancerfonden, men vädret var verkligen trist och ruggigt. Jag hade på mig en elegant svart klänning från Gina Tricot, och i snöovädret valde jag att byta från mina Uggs till svarta pumps från Myrorna i Örebro.

Galan var välproducerad med två wildcard artister, Sarah Sawn Finer och Viktor Norén, som styrde programmet galant trots att det var deras första gång som programledare för en live-show.

Under kvällen delades starka patientberättelser, vilket verkligen berörde mig. Jag har varit en del av den processen under min tid på Cancerfonden och det har alltid varit det mest givande med mitt arbete. Jag känner starkt för att arbeta med människor och att höra deras historier gör mig både ledsen och hoppfull, speciellt med tanke på att jag själv har varit i samma situation som många av de som delade sina erfarenheter.

En särskilt gripande berättelse kom från en spelare från fotbollslaget Kalmar FF, som delade sin kamp mot cancer. Efter inslaget pratade jag med honom och förmedlade hopp. "Titta på mig, jag är ett levande bevis på att man kan övervinna spridd cancer," sa jag. Nu, 17 år senare, lever jag fortfarande starkt.

Forskningen inom cancerområdet har kommit långt sedan jag var sjuk, och vi måste fortsätta att prata om hopp – det är så viktigt för dem som drabbas.

Efter galan åkte vi hem genom snövindarna, och jag avslutade kvällen med en kopp kaffe och tittade på dokumentären om Avicii, som jag tror heter "Jag är Tim". Den satte verkligen igång tankarna om livets skörhet och kraft.

Såg du galan? Berätta gärna vad du tyckte!