Dagarna efter det tragiska terrordådet kämpar hela landet med sorgen och otryggheten. Medan många försöker samla styrka för att hjälpa varandra, har en framstående person inom svensk fotboll hamnat i en djup personlig kris.

Onder ytan av de nationella sorgearbetet brottas denna individ med tankar på att ta ett permanent steg bort från verkligheten. I ett uttalande uttrycker personen: ”Jag vill bara försvinna, ingen ska få se mig så här.”

Det är ett skarpt exempel på hur svårigheterna kan drabba även de som verkar starka utåt. Samtidigt har det svenska folket visat stor solidaritet och medmänsklighet, med många som erbjudit stöd och hjälp till dem som drabbats.

Det är viktigt att vi alla ser varandra och hittar sätt att bearbeta våra trauman tillsammans.

Samtidigt har fotbollsvärlden också reagerat starkt – med spelare och fans som går samman för att hedra offren genom olika initiativ.

Kommer vi att se en förändring i hur samhället hanterar mental hälsa i kölvattnet av sådana tragedier? Det är definitivt en frågeställning som nu diskuteras livligt i media och bland människor i alla åldrar.