En 56-årig man står vid sin sons grav i Charkiv, Ukraina, med ett Musse Pigg-gosedjur i ena handen och en cigarett i den andra. Volodymyr Ryzjkov, son till den avlidne Vladislav Ryzjkov, känner sig överväldigad av sorg och saknad.

– Hans soldatnamn var "Mickey", som i Musse Pigg, säger han. Det är därför vi lägger Musse Pigg-figurer här. Jag kallade honom alltid Mowgli, för som barn var han livlig som en glad groda.

Vladislav, som dödades vid 26 års ålder, hade alltid en stark vilja att tjäna sitt land. Hans pappa har fått veta att granatsplitter träffade honom fatalt under en strid. Nu, när Volodymyr besöker graven, tänker han ofta på vad som kunde ha varit.

"Jag hade så gärna velat ha barnbarn. En sondotter. Om Vladislav hade fryst sina spermier, kanske jag kunde blivit farfar," berättar han med tårar i ögonen.

Det har varit en tuff tid för många familjer i Ukraina vars unga män har kallats in i kriget. Ukrainas parlament antog snart en ny lag som syftar till att underlätta för soldater att frysa in spermier och ägg, men Ryzjkovs son dog innan lagen trädde i kraft.

– Våra politiker pratar bara. De ska skapa en biobank för att hjälpa soldater, men inget har hänt, klagar Volodymyr.

På graven ligger ett foto på Vladislav, och bredvid finns en liten plastuggla, en symbol för hans arbete inom underrättelsetjänsten.

Charkivs stora kyrkogård är full av nya gravar, och Volodymyr kan inte låta bli att tänka på hur många döda som blivit resultatet av konflikten. Statistiken är skrämmande; över 80 000 ukrainska soldater har dött enligt bedömningar. Det rapporteras även om att minst 200 000 ryska soldater har dött, vilket visar på den brutala kostnaden av detta krig.

– Det kan inte fortsätta så här, säger han. Det är en fälla att ge upp land. Vi måste besegra dem och driva ut dem, det är enda sättet.

Omkring honom hörs ljudet av flyglarm, men han är så djupt försjunken i sina tankar att han nästan inte märker det. Många charkivbor har blivit stoiker, de håller ut trots sirener och hot.

Men kampen om att hålla samman Ukraina pågår, och i Charkivs centrum har medborgare tagit till initiativ för att stödja sina soldater inför vintern. Volontärer arbetar med att leverera nödvändigheter, och många lokala politiker har blivit allt mer aktiva i att sprida medvetenhet om behovet av stöd.

Volodymyr, trots sin sorg, står stark. Han är fast besluten att fortsätta hedra sin sons minne, och han ger inte upp hoppet. Varje besök på graven är ett meddelande till sig själv och till världen: Ingen ska glömma de som har fallit för deras land.