Harry Martinson, en av Sveriges mest älskade författare, fick dela Nobelpriset i litteratur med sin kollega Eyvind Johnson. Men istället för att bli en triumf för Martinson förvandlades händelsen snart till en personlig katastrof. Den produktive författaren, känd för sina djupa och insiktsfulla verk, grät den dag han tillkännagav priset. De känslor av glädje och stolthet som många förväntade sig ersattes av en stark känsla av sorg och isolering, nästan som ett ”yxhugg rakt framifrån tvärs genom hjässan”.

Martinsons liv präglades länge av kamp – både för att bli erkänd som författare och med sina inre demoner. Han har skrivit om naturen och livets mystik, men bakom den litterära framgången gömde sig en man som ofta kände sig ensam och missförstådd. Hans samband med ångest och depression har blivit en viktig del av hans berättelse. I efterdyningarna av Nobelpriset fann han sig själv plötsligt i ett rampljus han inte alltid var bekväm med,, vilket gör hans prestation som Nobelpristagare än mer fascinerande.

Det som skulle ha varit en storslagen högtidlighet blev en period av introspektion och kamp för Martinson. Hur reagerade omvärlden på denna tragiska vändning? Vilka dolda kamper mötte han i sin strävan efter att navigera sin nyfunna berömmelse? The story of Harry Martinson är inte bara historien om en Nobelpristagare, utan också en påminnelse om att bakom varje framgång döljer sig ofta en berättelse om motgångar.