DEBATT. Peter Hultqvist (S), tidigare försvarsminister, har inte gjort särskilt mycket väsen av sig på sistone. Under sina åtta år som regeringens försvarsminister formulerade han Hultqvistdoktrinen – en politik som förespråkar militär alliansfrihet utan Natomedlemskap, men med nära samarbete med NATO. Denna doktrin har dock ifrågasatts efter den ryska invasionen av Ukraina som inleddes i februari 2022.

Inför kriget uttalade Hultqvist i S-kongressen 2021 att Sverige under inga omständigheter skulle gå med i NATO. Trots den senare omprövningen av hans ståndpunkt, när Sverige ansökte om NATO-medlemskap i maj 2022, kvarstår misstanken om att han inte var mogen för den kritiska rollen i skarpt läge. Han förblir dock kvar i den politiska hetluften som försvarspolitisk talesperson för S och i partiets verkställande utskott (VU).

Hans nuvarande roll ger honom ett stort inflytande, och det han uttrycker är viktigt. I en nyligen publicerad krönika i Dala-Demokraten och i andra sammanhang undersöker han den kommande presidenten Donald Trump. Hultqvist beskriver Trump som en representant för 'rasism, konfrontation och polarisering', vilket kan underminera Sveriges möjligheter till ett fungerande samarbete med USA.

Även om det kan finnas en poäng i kritiken av Trump, kvarstår också frågan om Hultqvists strategiska mognad. Det är sällsynt att politiska ledare ger en så negativ bild av en nyvald president, särskilt sett till de diplomatiska relationerna mellan länderna. Tidigare har svenska ledare, även från S, visat en mer diplomatisk hållning för att inte sabotera framtida samarbeten. Till exempel, efter valet 2016 skickade dåvarande statsminister Stefan Löfven ett gratulationsbrev till Trump och framhöll vikten av Sverige och USA:s relationer.

Hultqvists uttalanden får stor uppmärksamhet internationellt, inklusive granskning från den amerikanska ambassaden och Kadmjölkigt USA:s utrikespolitiska tjänstemän. Hans ifrågasättande av Trump kan därför ses som kontraproduktivt när det gäller att säkra Sveriges intressen i framtiden.

Många nuvarande och tidigare militärer i USA följer noga Hultqvists anklagelser, vilket kan påverka hur Sverige betraktas i de svensk-amerikanska relationerna. Under kommande månader kan detta leda till ökad spänning och påverka strategiska beslut i försvarsfrågor.

Det återstår att se vilken reaktion detta kommer att få från S-ledaren Magdalena Andersson och partitoppen. Måhända bör Hultqvist omplaceras för att säkerställa en mer enad och konstruktiv hållning gentemot USA. Det är avgörande för Sveriges framtida säkerhetspolitik att ledarskapet arbetar för att bygga broar snarare än att skapa klyftor.

Framtiden för Sveriges försvar och säkerhet hänger på hur vi hanterar diplomatiska relationer, särskilt i moraliskt komplexa tider som dessa. Frågan är om vi har den politiska viljan att göra de förändringar som krävs.