I Jönköpings län lever omkring 15 000 invånare med diabetes, vilket motsvarar befolkningen i Vaggeryds kommun. Endast cirka 650 av dessa är aktiva medlemmar i våra tre diabetesföreningar i regionen – Jönköping, Höglandet och GGVV. Denna snåla uppslutning i föreningarna visar att vi står inför en utmaning när det gäller att samla och informera diabetiker om deras rättigheter och möjligheter inom vården.

En bedömning visar att hela 70 procent av diabetesvårdens kostnader går till behandling av följdsjukdomar såsom ögonproblem, fotsår och hjärt-kärlsjukdomar. Detta kväver resurser som skulle kunna användas för att fokusera på förebyggande åtgärder. För att verkligen göra skillnad måste vi förändra vården så att den prioriterar prevention.

Medlemmarna har uttryckt oro över hur hjälpmedel och läkemedel förskrivs, vilket skapar orättvisor. Tidigare krävde man ett HbA1c-värde på 70 för att få en glukossensor, men detta har nu sänkts till 60, medan ett normalt värde ligger under 53. Utan sensorn tvingas patienter att sticka sig i fingrarna flera gånger dagligen. Att köpa en sensor privat kostar upp till 600 kronor för tio dagar, vilket inte är hållbart för många.

Blodsockerstickor och glukosmätare är andra viktiga verktyg som många typ 2-diabetiker nekas. Det blir allt vanligare att patienter tvingas förlita sig på vänner att ge dem teststickor. Det är avgörande att patienter tar ansvar för sin egen hälsa, men detta bör inte begränsas av begränsad tillgång till livsnödvändiga mediciner. Enligt rapporter betalar vissa över 50 000 kronor om året för att hålla sig friska genom privat köp av läkemedel.

Ett annat stort problem är tillgången till läkemedlet Ozempic, som är en livräddare för många diabetiker i regionen. Det finns en risk att detta läkemedel förskrivs till fel patientgrupper som ett livsstilspreparat, vilket skapar ytterligare ojämlikhet i vården.

Besök på vårdcentraler visar en ojämlikhet i hur diabetespatienter bemöts. Bristen på läkare påverkar kontinuiteten negativt, vilket gör att många patienter aldrig får möta en läkare som känner dem. Istället är det diabetessköterskorna som ofta räddar dagen. Våra tre sjukhus erbjuder bra medicinkliniker, trots att vården för barn med diabetes på Ryhov är särskilt välkomnande.

I höst har vår styrelse haft möten med Fredrik Sjöstrand (m), vice ordförande i samverkansnämnden för hälso- och sjukvård. Vi har fått värdefull information om hur den planerade samverkan ska se ut inom diabetesbehandling, men tyvärr verkar det som många personer involverade i dessa initiativ är okända för sina uppdrag eller har avgått. Detta skapar inte förtroende.

Enligt Diabetesbarometern anser nio procent av de som svarade i Jönköping att vården har försämrats jämfört med 2023. Tio procent upplever att diabetesvården fungerar dåligt, vilket inte får fortsätta.

Det är dags för förändring i Jönköpings län! Vi måste:

- Stärka läkarbemanningen på våra vårdcentraler för att säkerställa att varje diabetiker får den vård de förtjänar.

- Införa en mer flexibel förskrivning baserat på individuella behov och motivation, så att ingen patient lämnas utanför.

- Prioritera samverkan inom diabetesvården och säkra jämlikheten i vården.

- Ta krafttag mot oseriös förskrivning av läkemedel som Ozempic för att försäkra att alla diabetiker får tillgång till effektiva behandlingsmetoder.

- Inrätta ett diabetesråd i Jönköpings län där patientföreningar kan vara med och påverka framtida arbetssätt.