Systematiska översikter har blivit en hörnsten inom modern forskning och är avgörande för att säkerställa evidensbaserade beslut som direkt påverkar folkhälsan och patientvård. Dessa översikter syftar till att sammanställa och analysera stora mängder forskning för att ge en klar och omfattande bild av aktuella vetenskapliga resultat. Trots den komplexa och tidskrävande naturen av detta arbete, bidrar systematiska översikter med betydande insikter och värdefull data som gör dem jämförbara med originalforskning.

Internationellt erkänns systematiska översikter som en grundläggande del av forskningsprocessen, och detta erkännande börjar nu sprida sig mer och mer inom det svenska akademiska landskapet. Flera framstående universitet i Sverige, såsom Karolinska Institutet, Göteborgs Universitet och Uppsala Universitet, har den senaste tiden gjort betydande framsteg i att omvärdera värdet av dessa översikter. De har avskaffat tidigare begränsningar angående antalet systematiska översikter som kan räknas i akademiska befordringsprocesser, vilket skapar en mer rättvis bedömning av dessa forskningsinsatser.

Tyvärr kvarstår diskriminerande praxis vid vissa universitet som Lunds Universitet och Linköpings Universitet, där forskare fortfarande får inkludera enbart ett begränsat antal systematiska översikter i sina befordringsansökningar. Detta skapade en orättvis situation där forskare som bidrar med denna viktiga typ av forskning marginaliseras. När universitet särbehandlar systematiska översikter i förhållande till andra forskningsmetoder, riskerar de att undervärdera en betydelsefull del av forskning som kan leda till livräddande insikter.

Ett tydligt exempel på betydelsen av systematiska översikter är Världshälsoorganisationens (WHO) riktlinjer som ofta baseras på evidens från översikter. Forskning har visat att behandlingar som magnesiumsulfat kan förhindra cerebral pares hos premature barn, vilket understryker vikten av sådan forskning i rehabsammanhang. Genom att begränsa erkännandet av systematiska översikter riskerar svenska universitet att både hämma sina egna forskares karriärmöjligheter och att minska det internationella värdet av svensk forskning.

Vi uppmanar därmed alla relevanta universitet att ompröva sina politik och regler för att främja en inkluderande forskningskultur där alla rigorösa metoder, inklusive systematiska översikter, värderas likvärdigt. Detta skulle inte bara gynna forskare och deras karriärer, men även patienterna och Sverige som en ledande forskningsnation. För att bygga en stark akademisk framtid är det avgörande att vi omfamnar mångfalden av forskningsdesigner inom den vetenskapliga gemenskapen.