Inbjudan till den svenska modeskaparen Ann-Sofie Backs retrospektiv damp ner i min inkorg som en dyster dödsannons.

Välkommen till en begravningsceremoni för två decennier av kreativt skapande.

Utställningen med titeln ”Go As You Please” inleds i samband med en bokrelease som dokumenterar de tjugo åren mellan 1998 och 2018 när hon var verksam som modeskapare och stylist.

Klädkoden för denna ceremoni är som förväntat modest och konventionell.

Hon har alltid utforskat glappet mellan personlig frihet och det konventionella, mellan den yttre verkligheten och insidan av oss själva. Under sina två decennier inom mode har Back arbetat med att utmana dessa normer.

I dagens samhälle, där stealth wealth och hemlighetsfull konsumtion ofta premieras, är det en konstform att dölja sitt egentliga värde. Att klä sig i akrylkappa som kanske ser dyr ut på avstånd men avslöjar sin sanningsenlighet i närbild.

En utmaning för ögat

I denna komplexa värld träder Ann-Sofie fram som en nagel i ögat och designar plagg som inte nödvändigtvis är fördelaktiga för bäraren – om fördelen är att synas som en optimal spegling av det omgivande samhällets torftighet.

Hon framhäver skarpa kontraster, från troskanter till kappor som illusionärt skapar ”perfekta” midjor, och använder material som strävar efter att vara elegantare än de faktiskt är.

Här, mitt i denna retrospektiv, konfronteras vi av 20 års design presenteras i ett groteskt stiliserat format där plagg hänger i kistor och kroppar nästan förvridna på obduktionsbord.

Stark ursprung

Ann-Sofie Back föddes 1971 i Farsta, Stockholm och växte upp i en småborgerlig miljö i Stenhamra, en plats som kanske inte har varit känd för att fostra modeikoner. Efter att ha avslutat Beckmans designlinje 1996 flyttade hon till London för att ta sin master i Women's Wear Design på St Martins college of design.

1998 var jag själv 15 år gammal, djupt försjunken i modevärlden som en flykt från min egen tillvaro i Upplands-Väsby. Där, bland alla vanliga ungdomar, fann jag inspiration i Ann-Sofie Backs verk som introducerade mig för en mer avantgardistisk syn på mode.

Hennes stil, kallad ”vulgär elegans”, syftade ofta till att bejaka det som ansågs fult eller konstigt, och öppnade en ny dimension av kreativt uttryck.

Revolutionerande koncept

I takt med att jag besöker pressvisningen på Liljevalchs fångas jag av Ann-Sofies intellektuella reflektioner kring mode och kultur. Hon skrattar och poängterar att vårt samtal är mycket mer arbete än kultur, en insikt som träffar rätt.

Det handlar om hur hon utforskar gränserna för kläder som uttryck och hur våra val av kläder speglar oss som individer i ett samhälle som står inför existentiella frågor.

Under utställningen möts jag av en dödsmask skapad av hennes eget ansikte, som ser ned på oss, samtidigt som vi betraktar öppna kister där dödsklyschorna av mode nästan verkar framhäva livets absurditet.

Fyllda med satiriska inslag finner vi stilar som blandar humor och tragik, där hyllningar till couture blandas med kritik av ytligheten i modevärlden.

Självbevarelsedrift

Ann-Sofie reflexioner kring det misslyckande som estetik och hur man delar sin själ med sin konst ger en tyngd åt hela utställningen. I en värld där vi ofta kämpar med att acceptera våra imperfektioner är hennes arbete en påminnelse om att omfamna våra brister.

När man går genom utställningen blir det tydligt att vi alla ska dö. Kroppens icke-linjära beteende, dess oförutsägbara vridningar gör oss mer mänskliga. Det finns inget perfekt avslut, bara ögonblick av existens.

Det Ann-Sofie Back erbjuder är en sätt att ifrågasätta normen, att uppmana oss alla att tänka efter över våra klädval och varför vi gör dem.

I glappet mellan det förväntade och vad vi faktiskt är, ges vi en chans att reflektera över vårt liv och vår plats i en värld som ständigt förändras.