Något som har väckt stor debatt är huruvida influencers verkligen har en plats på kultursidorna. Eric Rosén, biträdande kulturchef på Aftonbladet, har inte varit sen med att försvara deras existens. Han framhåller att influencers, som Amanda Schulman, bidrar med viktiga perspektiv, men det finns en oro bland kritiker. Är det verkligen lämpligt att låta personer som tidigare haft kommersiella intressen fjärran från kulturen, nu få ta plats i kulturdebatten?

Rosén ger en motstridande bild av det hela. Han skriver långa försvarstal för influencers och deras verksamheter. Till exempel, huruvida Schulman, med sin livsstil och hälsotips, har rätt att diskutera kvinnohälsa väcker frågor. Det är dock värt att nämna att Schulman har ett företag inom wellness, vilket kan få oss att undra om det hennes perspektiv är objektivt eller ett led i en försäljningsstrategi.

Och medan Rosén till stor del försvarar influencernas bidrag, finns det en klyfta mellan traditionell journalistik och den nya influenserkulturen. Att vi befinner oss i en tid där digitala plattformar dominerar innebär också att innehållet som publiceras blir mer och mer klickvänligt. Kritiker påpekar att Aftonbladet, som en av Nordens största nyhetsplattformar, riskerar att bli en sellout, vilken sätter kvaliteten på spel.

Många är medvetna om att det finns en stark monetär koppling till influencers, och vissa undrar om den sortens innehåll verkligen har något djup eller substans. När Schulman påstår att kvinnor är mer än bara sina kroppar och problem, kan man undra vilken typ av budskap som skickas ut när vi sitter i samspråk med dem som säljer både livsstilsprodukter och kunskap.

Därmed ser vi också att Rosén både hyllar och blottlägger ett problem: Hur mycket av detta handlar om att sälja lifestyleprodukter snarare än att faktiskt bidra till en meningsfull diskussion om kultur och identitet? I ett frågesamtal med kulturens framtid i åtanke, vilken typ av diskurs uppmuntrar vi när influencer-fältet betonas starkare?

Med detta sagt, är det lovvärt att personer i influensersfären lyfter fram frågor som rör kvinnors hälsa, men vi får inte heller glömma att kritiskt granska deras avsikter. Vad motiverar dem? Och viktigast av allt – vad ger det oss, läsarna?

Som en kulturredaktör är det min plikt att ställa dessa frågor och inte bara låta oss luras av ytliga klickbait-rubriker. Så oavsett Roséns entusiasm för Schulman och andra influencers, återstår en viktig insikt: vi behöver alltid ifrågasätta vad som verkligen är kultur och vem som får definiera den.