Sveriges engagemang i Afghanistan

Sverige gick 2002 med i USA:s krig mot terrorismen, vilket innebar ett engagemang för att skapa ett Afghanistan utan talibanstyre och kvinnoförtryck. Tyvärr visar resultaten på ett skrämmande misslyckande, även när man ser till de åtta riksdagspartier som stöttat denna insats under två decennier.

Misslyckande och konsekvenser

Lennarth Hjelmåker, ordförande för utredningen, betonar att talibanernas återkomst till makten i augusti 2021 är ett misslyckande för både Sverige och det internationella samfundet. Det är en underdrift med flera allvarliga konsekvenser.

Fakta från insatserna

Trots hela 26 miljarder kronor i svenska stödinsatser, tillsammans med betydligt större belopp från samarbetspartnerländer, ser vi följande facit: - Andelen av befolkningen som levde under fattigdomsstrecket ökade dramatiskt. - Korruptionen nådde nya höjder. - Antalet civila som dog till följd av militärt våld sköt i höjden. - Den afghanska armén, som byggdes upp med stöd av Nato, kollapsade på bara några dagar under talibanernas offensiv 2021.

Förändringar för kvinnor

Trots att fler flickor och kvinnor fick utbildning och hälsovård under de två decennier av internationellt engagemang, har situationen nu försämrats så mycket att FN klassar Afghanistan som det sämsta landet i världen för kvinnor. Utbildningsmöjligheterna för kvinnor är starkt begränsade - de får inte promenera i parker, visa sina ansikten offentligt, sjunga eller läsa. Denna regression av mänskliga rättigheter är djupt oroande.

Positiva aspekter av insatsen

Den nya utvärderingen pekar dock på att det fanns några positiva aspekter av insatsen: "Insatsen i Afghanistan ledde till ett fördjupat samarbete mellan Sverige och Nato. Sverige fick ökade möjligheter att påverka och delta i diskussioner inom Natostrukturera och med andra länder som bidragit med trupper. Många menar att denna position var en av de främsta orsakerna till det svenska engagemanget i Afghanistan."

Frågor om framtiden

Men frågan kvarstår: Är det verkligen motiverat att ingripa med våld i fjärran länder om den främsta anledningen är att få delta i den militära insatsen, snarare än att förbättra förhållandena i landet? Afghanistan är inte den enda internationella insatsen som fallit under fiaskonrubriken. Libyen och Mali har också lidit av militär intervention utan att ha blivit mer fredliga eller demokratiska. Sveriges roll i dessa konflikter väcker viktiga frågor om framtida engagemang och ansvar. Riksdagspartierna står nu inför stora etiska och politiska val - hur ska vi lära av erfarenheterna från dessa insatser och säkerställa att vårt framtida internationella arbete verkligen är inriktat på att skapa en positiv förändring?