En tidig morgon i Torekov hörs ett välbekant ljud på långt håll. Jonas Lindqvist leder sin flock på omkring 80 får ner mot havet, skyndandes mot M/S Nanny Af Torekov som är redo att ta dem till Hallands Väderö.

Byggarbetarna som står utanför hamnkrogen stannar upp i sitt arbete för att föreviga den ovanliga synen – en fårflock som med stor entusiasm följer sin ägare.

Innan turistsäsongen drar igång nyttjar fåren den vackra naturen på ön, dit de kommer med en båt som har en stolt historia av 106 år som fiskebåt. Det kan låta som en utmaning att få så många får att kliva ombord, men överraskande nog går det här gnistrande snabbt.

Skepparen Johan Pålman ser till att alla är ombord och skämtar lätt om att ”alla resande idag reser på barnbiljett” med en glimt i ögat.

När de väl är på väg förvandlas morgonens stillsamhet till ett livligt ljudlandskap med båtens motor, fåren som bräker och strandskator som kraxar. Resan över tar bara en halvtimme, och snart kliver fåren av – entusiastiska och snabba i sina kliv.

Jonas Lindqvist blickar ut över ängen och berättar om vikten av de här fåren för landskapet, "De hjälper till att hålla landskapet öppet och når sitt sommarbete i en fantastisk miljö,” säger han.

Under sommaren är Hallands Väderö en magnet för turister med sina sandstränder och gamla skogar. Nu, i april, är ön tyst och lugn, befolkad av fåglar och sjölejon men knappt av människor.

Jonas konstaterar: "Det är verkligen den bästa tiden nu. Ingen stress här, bara lugn och ro.”

Fåren börjar sprida sig över ängen. I takt med att lammningen närmar sig kommer flockarna att delas upp i mindre familjegrupper. M/S Nanny Af Torekov är på väg tillbaka till fastlandet för att hämta över nio islandshästar som också ska till ön.

Så småningom kommer även kor och kalvar att ansluta sig till de betande fåren, och ön fylls av liv.

Hallands Väderö har en fascinerande historia som betesmark som sträcker sig tillbaka till bronsåldern. Tidigare, under mitten av 1800-talet, fanns det över 900 får på ön. Men efter att de ätit upp grödorna under en period förbjöds de, och det var först på 1990-talet som fåren kom tillbaka.

"Utan dem skulle det växa igen här," säger Mats Werner, tillsynsmannen på ön.

Öns varierande landskap, med klippor, sandstränder och gamla skogar, ger en unik biotop. Det har nu gått över 60 år sedan den sista fyrvaktaren lämnade sin post här, och sedan dess har ingen bott året runt.

Mats Werner är på plats under sommarhalvåret för att ta hand om natur och djur.

Ön är ett naturreservat och reglerar djurens liv, vilket gör hemfärden av fåren i oktober till en mer utmanande uppgift. Först måste de samlas ihop vid bryggan.

Jonas ser tillbaka på en sommar fylld med växtlighet, björnbär, och kaprifol. "Här är det verkligen naturskönt och djuren får gå fritt över stora områden, vilket är en lyx,” säger han.