Utsatta EU-medborgare har dominerat de svenska gatorna sedan de började anlända i större skala under tidigt 2010-tal. Den största delen har kommit från Rumänien och Bulgarien, där många har tagit med sig familjemedlemmar och vänner i hopp om bättre livsvillkor. En del av dem har kommit för att tigga medan andra har sökt arbete eller plockat bär.

Enligt tidigare utredare Martin Valfridsson fanns det våren 2014 cirka 2 100 människor som tiggar på gatorna, och detta antal sköt i höjden till ungefär 5 000 år 2015.

Men idag är situationen något annan. Jonas Melinder, som arbetar inom den sociala utvecklingen och tidigare var del av den nationella samordnaren, betonade att medan man kan se en minskning av tiggare i gatubilden är det svårt att säga hur många som fortfarande befinner sig i Sverige för att tigga.

"Det är inte lika förekommande i gatubilden idag, det kan nog de flesta hålla med om," sa Melinder. Enligt honom är en av de stora utmaningarna den fria rörligheten inom EU. Dessa individer kan komma och gå som de vill, utan någon övervakning av hur länge de stannar.

Trots den minskade synligheten av tiggare på gatorna seglar andra bekymmer upp till ytan. Många tiggare har rapporterat om att den växande trenden av att betala med kort istället för kontanter har lett till att deras inkomster har sjunkit dramatiskt. Melinder påpekar dock att den mindre synliga närvaron inte nödvändigtvis betyder att antalet tiggare har minskat.

"Under vårt arbete observerade vi också att de hade andra metoder för att få in pengar än tiggeri. Många unga har tyvärr tvingats till kriminella handlingar som stöld," förklarade han.

Samtidigt kämpar många av dessa utsatta EU-medborgare mot tuffa villkor och brist på skydd i Sverige, vilket väcker frågan om vilka åtgärder som behövs för att hjälpa dem på ett mer hållbart sätt. Debatten fortsätter, och fler röster har börjat höras som efterfrågar ett mer omfattande skyddsnät för de mest utsatta. Hur kan samhället skapa möjligheter för dessa individer att bygga en bättre framtid, istället för att bara se dem som en del av stadsbilden?