Alla älskar Touda

Betyg: 2/5

En ny film som har väckt en del diskussioner är "Alla älskar Touda", som har premiär nu på fredag. Regisserad av Nabil Ayouch, handlar filmen om Touda, en marockansk kvinna spelad av Nisrin Erradi, som har stora drömmar och ambitioner. Men tyvärr misslyckas filmen med att helt förmedla hennes komplexitet, vilket sänker helhetsintrycket.

Touda drömmer om att bli en berömd sheika, det vill säga en sångerska med djup rötter i den marockanska poetiska traditionen, som sjunger om kärlek, motstånd och frigörelse. Hennes bekymmer börjar i en liten landsortsstad där hon sjunger på en bar, men hennes hjärta klappar för storstaden Casablanca. Trots att hon har en nioårig dövstum son att ta hand om bestämmer hon sig för att flytta och söka sitt öde i storstan.

Filmen framhäver Touda som en stark och självständig kvinna, något som dansar i kontrast mot samhällets förväntningar och patriarkala normer. Hon vägrar att vara ett sexobjekt för männen runtomkring henne, vilket leder till en dramatisk händelse där hon blir avskedad efter att ha konfronterat en man som tafsar på henne. Detta ger henne modet att lämna sin son hos sina föräldrar och ge sig ut på en resa mot Casablanca med hopp om en bättre framtid.

I storstaden kämpar hon för att hitta arbete, men hennes envishet tycks konstant sabotera hennes chanser. Hon avvisar poplåtar som hennes arbetsgivare på nattklubben vill att hon ska sjunga, och irritation över mäns närmande gör hennes liv ännu mer komplicerat. Men vad är problemen som Touda egentligen står inför? Är hon en feministisk kämpe eller en person som missar sina chanser på grund av sin egen envishet?

Trots de starka teman som tas upp, lider "Alla älskar Touda" av att karaktären Touda förblir en gåta. Filmen misslyckas med att ge tittarna en riktig förståelse för hennes motivation och upplevelser, vilket ger en känsla av osäkerhet kring hennes beslut och handlingar.

Filmens slutscen är imponerande filmad i en enda tagning, vilket ger en teknisk prestation på hög nivå. Men ånyo lämnar det oss med en känsla av ofullständighet. Vad ville egentligen Ayouch säga med denna berättelse? Med en så resonerande tematisk grund, blir man frustrerad över att Touda inte verkligen får den röst och djup hon förtjänar. Kanske finns det ett klart budskap där, men det förblir oklart för åskådaren.