I en exklusiv intervju efter tisdagens träning där lagkaptenen Johan Larsson tvingades lämna isen med en skada, pratade vi med Greg Scott. Det råder osäkerhet kring Larssons status för kommande matcher.

– Jag såg inte exakt vad som hände, men jag vet att han är en tuff kille, så jag hoppas det inte är allvarligt, säger Scott.

Scott, som under sina nio säsonger i Brynäs har visat prov på stor mångsidighet, har även nyligen trätt tillbaka in i rollen som center när Jordan Schroeder var borta.

– Om Larsson är borta ett tag, så får jag väl spela center igen. Men jag skulle föredra att han är på isen – han är en nyckelspelare för oss, förklarar Scott.

Den här säsongen har han missat endast en match på grund av sjukdom. Scott har varit en konstant kraft för Brynäs och har sedan han kom till Sverige 2013 blivit en riktig favorit bland fansen i Gävle. Sedan dess har han bildat familj och han och hustrun Emilie har två barn.

I fjol passerade han legenden Tom Bissett som Brynäs bästa icke-svenska poänggörare genom tiderna. Med sina 282 poäng och 437 matcher har han cementerat sin plats i klubbens historia.

Scott reflekterar över sin tid i Brynäs.

– Det har varit en fantastisk resa, säger han. Jag ångrar inte en sekund att jag stannade när vi åkte ur SHL. Det har gett mig möjlighet att växa som spelare och människa.

Greg ser fram emot framtiden med hopp om att göra ett bra slutspel.

– Jag känner för att vinna. Just nu handlar det om att ta en match i taget. Vi har ett bra lag med starka ledare och jag är glad att vara en del av det här.

När vi pratar om framtiden visar han att beslutet inte bara beror på honom.

– Om vi får ett erbjudande från Alcén måste jag definitivt diskutera det med min fru. Barnen växer och vi måste tänka på vad som är bäst för familjen. Men jag mår bra och känner mig fortfarande ung, säger Scott.

Intressant nog har Scott fått spela med yngre spelare nyligen, vilket ger honom en känsla av att han fortfarande är där som mentor.

– Det är lite roligt att spela med 17-åringar, skrattar han. Det känns som att jag blivit en pappa för dem. De är bra och det är kul att se deras potential och jag försöker ge dem råd när jag kan.