Fredrik Andersson, den 26-årige skidåkaren som tidigare blivit svensk mästare på femmilen, står på en parkering mellan två vallalastbilar. Snöflingor faller mjukt från himlen och försvinner så snart de träffar marken.

Även om han ser avslappnad ut, döljer han en stor kamp i sin kropp och själ. Den här säsongen har varit en mardröm för honom—utan ett enda världscupstart.

"Det är ingen hemlighet längre; jag har bränt ut mig", berättar han. Under sommaren var han på topp, tränade hårt och satte personliga rekord samtidigt som han höll sig frisk. Men precis inför säsongens premiär i Bruksvallarna, togs allt ifrån honom.

"Jag valde fel skidor och missade chansen att köra de första världscuploppen, vilket ledde till att jag kände mig helt borta", säger han, med frustration i rösten.

Julen blev särskilt tuff för honom. När en inflammation i handleden slog till var det droppen som fick bägaren att rinna över. "Jag åkte utan stavar i tre veckor, vilket var riktigt dumt", reflekterar han.

Framåt januari kände Fredrik sig totalt utmattad. "Mitt allmänna mående var uselt. Jag var lättirriterad och kände att ingenting var roligt längre", förklarar han.

Efter att ha tvekat, valde han till slut att gå till läkaren för att få svar. Blodproverna visade att hans testosteronnivå var mycket låg—ett chockerande besked för honom. "Humörsvängningar, depression, och minskad sexlust, allt stämde på mig", säger han.

Kämpa genom utmaningarna

Fredrik kände sig som en skugga av sitt forna jag. "Det var som att vara 85 år gammal", säger han med en suck. Även sin passion för hockey, där han normalt är full av liv, kände han inte längre. "Jag kände likgiltighet när mitt lag gjorde mål. Det var något som verkligen var fel med mig."

Trots stigmat kring låg testosteron och kopplingen till manlighet, insåg Fredrik att han inte hade något att skämmas för. "Det handlar om att ta ansvar för sin egen kropp", säger han bestämt.

Han lärde sig också vikten av näring och återhämtning. "Jag tränade mer än någonsin men missade att få i mig tillräckligt med energi", insåg han. Genom att minska träningsbelastningen och fokusera på sömn, kost och kosttillskott med vitaminer, zink och magnesium, började hans testosteronnivåer återhämta sig.

Vid återkomsten till skidbackarna visade Fredrik att han fortfarande hade det som krävdes. Förra helgen var han bara sekunder från sin första pallplats i den nationella cupen i Kiruna. Dagar senare tog han ett SM-silver på 10 kilometer klassiskt i Kalix och säkrade också en bronsmedalj i sprintstafett. Nu förbereder han sig för att försvara sitt brons på SM-femmilen, ett lopp som sänds av Expressen.

"Nu mår jag bra och är redo att njuta av skidåkningen igen!", utbrister Fredrik med ett stort leende. Han reflekterar över sin resa och konstaterar: "Skillnaden mellan mig nu och för några månader sedan är som natt och dag. Jag är människa igen."

Med tillförsikt ser han fram emot att avsluta säsongen på ett starkt sätt och inspirera andra i sin kamp.