De små bulorna på ena tinningen är påminnelser om en förskräcklig olycka. Det stora ärr som täcker hennes huvud döljs av det långa håret. "Det är faktiskt skönt att ärren syns inte så mycket längre, även om jag vet att de finns där", säger Frida Wallberg, den tidigare boxningsmästarinnan.

Frida har inte längre en aktiv tanke på boxning. Hon refererar till den upphaussade matchen mellan Mike Tyson och Jake Paul som ett "jippospektakel", men när hon talar om matchen mellan Amanda Serrano och Katie Taylor på samma gala, tänds en glöd i hennes ögon. "Det hade kunnat vara jag där, om inte den hemska olyckan hade inträffat."

För elva år sedan, när Frida Wallberg kom till Golden Ring-galan i Stockholm som regerande WBC-mästare efter seger mot Amanda Serrano, ställdes hon mot Diana Prazak i en match som för alltid skulle förändra hennes liv. Frida minns hur hon förlorade matchen, men det var smällen mot huvudet som blev avgörande. Hon hamnade liggande, oerhört smärtfylld innan hon fördes med ambulans till Karolinska universitetssjukhuset. Där genomgick hon en akutoperation för hjärnblödning och svävade mellan liv och död i flera dagar.

Sedan inleddes en lång kamp för att återfå ett normalt liv; en kamp där hon behövde lära sig att gå, prata och äta igen. "Det har varit en lång process, men jag mår bättre nu än på länge. Jag får fortfarande huvudvärk, men den är inte lika frekvent som den var en gång i tiden."

Frida sitter i sitt kök utanför Åtvidaberg, i timmerhuset hon byggde för över 15 år sedan. Hennes liv har gradvis blivit bättre och hon har hittat sätt att hantera sina besvär. "Jag får sprutor varje månad och de har verkligen gjort skillnad", berättar hon. Träningen, som fortfarande spelar en viktig roll i hennes liv, har hjälpt henne att hålla huvudvärken borta. "Jag försöker träna varje morgon. Det är otroligt viktigt för mig."

Trots att hon ibland träffar på boxning, är tanken på att återvända till ringen inte på kartan. "Efter allt jag har gått igenom skulle jag aldrig riskera något igen."

Frida pratar med allvar om livet efter olyckan – som om hon har levt i en parallell värld. "Jag har varit i min egen bubbla i över tio år. Jag har fokuserat på barnen, men nu är det dags att leva mer. Nu vågar jag se fram emot saker."

Den senaste tiden har Frida återfunnit sig själv, och längtan efter att arbeta har stigit i henne. Hon blev erbjuden en position på ett SIS-hem utanför Linköping och beskriver det som en fantastisk möjlighet att hjälpa unga tjejer i behov av stöd. "Det har varit både skrämmande och givande!"

Men hon har nu fått ta ett steg tillbaka och pausa arbetet. "Det har blivit för mycket – med barnen, jobbet och allt annat. Jag kände att jag riskerade att hamna i samma situation som tidigare."

Trots utmaningarna hoppas hon snart kunna återvända till arbetslivet. Frida Wallberg, mamma till tre barn, ser på sina barn med stolthet. Hennes äldsta dotter, Nellie, har valt tennis som sin väg istället för boxning. "Hon är otroligt duktig och jag är så stolt över henne!"

De yngre barnen, Luna och Milton, bor nu heltid hos Frida efter en vårdnadstvist med deras pappa. "Det har varit tufft, men nu känns det bra. Barnen har alltid varit min största motivation."

Med solen som skiner i november, ser Frida ut på sitt växande familjenätverk i närområdet. "Det är fantastiskt att ha min familj så nära. Barnen kan leka med sina kusiner, bara sådana små saker gör en stor skillnad."

Frida blickar mot sjön, där barnen njuter av fiske och bad. "Allt känns så mycket bättre nu, som att jag har fått ett nytt liv."

Frida Wallbergs resa har varit en av motgångar och triumfer, och hennes kamp är en påminnelse om styrkan hos en mor och människa i sin jakt på att återfå normalitet och glädje. "Det är för barnens skull som jag alltid har kämpat, och det kommer jag att fortsätta göra."