Föräldrar och politiker i Uppsala reagerar starkt efter det chockerande beskedet om nedläggningen av grundskolan på Kajan friskola. Trots att skolan redovisar en vinst på 1,6 miljoner kronor för senaste räkenskapsåret investerar ägarna i Aprendere skolor hellre i andra delar av sin verksamhet än i de 54 barn som nu står utan skolplats.

Friskolan, som blev en fristad för elever med särskilda behov, stänger sina dörrar om mindre än två månader, och föräldrarna tvingas nu i all hast att hitta nya skolor som kan erbjuda den anpassning och de resurser deras barn behöver. Dessa barn, många av dem med NPF-diagnoser, har tidigare kämpat med skolmisslyckanden och har nu återigen tvingats till en osäker framtid.

Politiker, tjänstemän och föräldrar står nu enade med målet att hitta lösningar, men tiden är knapp och stressen ökar. Det är en skam att ett företag som gör vinst inte har möjlighet, eller vilja, att ge barnen en stabil och trygg undervisningsmiljö. Många av dessa barn har saknat skolkamrater tidigare, men har nu äntligen funnit gemenskap – något som nu hotas av nedläggningen.

Många föräldrar har uttryckt oro och frustration över att de inte fått någon möjlighet att påverka beslutet. Det är också uppseendeväckande att Aprendere skolor inte har ansökt om resurser som skulle möjliggjort fortsatt drift av Kajan friskola. Framtiden för dessa barn ser osäker ut, och föräldrarna kämpar nu för att säkerställa att deras barn får den utbildning de har rätt till.

Samtidigt har Cedergrenska, som har köpt Aprendere skolor, avvisat ansvar för nedläggningen med hänvisning till att de ännu inte har tillträtt. Men kritiker menar att etik och ansvar måste gå hand i hand med ekonomiska beslut, särskilt när det gäller barnens utbildning. Denna situation belyser ett större problem med hur fristående skolor kan agera utan adekvat tillsyn.

Uppsala kommun har dock begränsade möjligheter att ingripa, vilket föranleder diskussioner om hur ersättningssystemen för dessa skolor kan förbättras. Det är dags att alla aktörer tar sitt ansvar och säkerställer att fenomenet med nedläggningar av skolor, som skapar kaos för sårbara grupper, minskar. Inga barn ska behöva uppleva osäkerhet och oro på detta sätt, och hela samhället måste reagera.

Denna situation är en skamfläck för hela landet, och det är hög tid att sätta barnens rätt till en trygg och stabil skolgång i första rummet. Skäms, Aprendere skolor!