Föräldrar och politiker i Uppsala är i chock över beslutet att stänga Kajan friskola, trots att verksamheten går med vinst.

DEBATT

Vi står nu på tröskeln till jullovet, men för eleverna på Kajan friskola i Uppsala finns ingen glädje i sikte. Skolan, som har varit en trygghet för barn med särskilda behov, ska läggas ned per årsskiftet. Detta nyhetsbesked kom som en blixt från klar himmel under ett föräldramöte - där inga alternativ diskuterades eller erbjöds.

Det handlar om 54 barn, som har gjort Kajan till sin trygghet efter att ha kämpat med svåra erfarenheter av tidigare skolmisslyckanden. Många av dem har särskilda behov och kräver skräddarsydda lösningar i skolan. Utan förvarning, ska dessa barn nu tvingas hitta nya skolplatser på mindre än två månader.

Aprendere skolor, ägarföretaget, har motiverat nedläggningen med bristande ekonomiska förutsättningar. Men enligt skolans årsredovisning för perioden juli 2022 till juni 2023 visar den ett resultat på 1,6 miljoner kronor i vinst. Detta väcker frågor om huruvida de verkligen har försökt att hitta en lösning för sina elever.

Det är inte bara barnen som berörs av detta beslut, utan även föräldrar och skolpolitiker står inför en enorm utmaning att hitta lämpliga skolplatser för dessa barn. Den oro och ångest som istället påförs barnen, som har kämpat för att känna sig trygga och delaktiga, är oacceptabel. Många av dessa barn har knappt haft vänner och nu ifrågasätter de om de någonsin kommer att få träffa sina kamrater igen.

Det framgår också att skolkoncernen Cedergrenska planerar att köpa Aprendere skolor. Kritiker menar att detta är ett cyniskt förfarande där företaget prioriterar sina egna ekonomiska intressen framför barnens välbefinnande.

Uppsala kommun, trots att de inte har makten att direkt påverka fristående skolors agerande, måste ta sitt ansvar för att se till att det finns pengar för att stödja barnens utbildning och skapa trygghet. Föräldrar och politiker måste arbeta tillsammans för att säkra en fungerande skola för alla barn i kommunen.

Det är uppenbart att det inte bara handlar om skolor; det handlar om våra barns liv och framtid. Att utsätta dem för denna osäkerhet är en national skam. Vi som samhälle måste ställa oss frågan: Hur kan vi låta detta hända? Skämmas, Aprendere skolor!