I flera årtionden har utvecklingen av fusionsenergi dominerats av statliga forskningsprogram och internationella samarbeten. ITER, det enorma experimentella fusionskraftverket beläget i Cadarache, Frankrike, har länge setts som nyckeln till att nå obegränsad, ren energi. Men en ny dynamik har trätt in i bilden.

Det ökande intresset från den privata sektorn har skapat en ny kraft i utvecklingen av fusionsenergi, och förändringarna sker snabbt. Laban Coblentz, kommunikationschef på ITER, betonar detta.

– För 30 år sedan trodde man att staten skulle finansiera den vetenskapliga utvecklingen tills tekniken var tillräckligt mogen för att den privata sektorn skulle kunna ta över. Nu ser vi att privata företag redan är aktiva tidigt i processen, säger Coblentz i en intervju.

Privata företag lovar snabba resultat

ITER förväntas inte uppnå sitt så kallade "första plasma" förrän år 2035, en viktig milstolpe på vägen mot kommersiell fusionskraft. I kontrast lovar privata aktörer som Helion Energy och Commonwealth Fusion Systems att leverera fusionsenergi mycket tidigare, där Helion redan har ingått ett avtal med Microsoft om ett leveransdatum senast 2028.

Coblentz förklarar att privata aktörer har fördelen av att kunna arbeta snabbare och ta större risker, samt agera mer innovativt. De bygger mindre och snabbare iterativa maskiner, vilket i sin tur påskyndar utvecklingsprocessen.

Frågan om vem som kommer att uppnå break-even först – det vill säga punkten där en fusionsreaktor producerar mer energi än den förbrukar – är fortfarande osäker. Coblentz reflekterar över den självförtroende som finns inom den privata sektorn:

– De aktuella företagen är övertygade om att de kommer att nå dit först och hoppas på snar kommersialisering av teknologin.

Men att nå break-even innebär inte automatiskt att man har en kommersiellt gångbar reaktor. Coblentz betonar utmaningen i att göra fusionsenergi ekonomiskt lönsam för investerare.

ITER öppnar dörrarna för privata aktörer

ITER har ansetts vara det största offentliga forskningsprojektet inom fusionsenergi i världen. Genom att arrangera workshops för fusionsstartups, såsom den första som ägde rum i november 2024, har projektet tagit ett stort steg mot närmare samarbete med den privata sektorn. Deltagandet var över förväntan, med 350 deltagare från 30 olika fusionsrelaterade startups.

Den stora efterfrågan har motiverat ITER att börja arbeta på en handbok för fusionsindustrin som kommer att delas offentligt och omfattar cirka 1000 sidor. Den första delen planeras att publiceras i slutet av året.

Trots det pågående kriget i Ukraina, har ITER:s internationella samarbeten hållit sig starka. Ryssland som bidrar med komponenter till projektet har fortsatt att dela kunskap och resurser under konflikten.

Fusionskapplöpning utan förlorare

Det finns oro för att om ett privat företag skulle lyckas kommersialisera fusion först, kan det skapa ett monopol och dominera marknaden för fusionsenergi. Coblentz är dock inte orolig:

– Privata företag kommer att sträva efter att kontrollera så mycket som möjligt, men verkligheten är att de behöver starka leveranskedjor och globala partnerskap. Ingen kan ensam möta det globala behovet av fusionsenergi, säger han.

Ingen enskild aktör kommer att ha förmågan att bygga alla de anläggningar som krävs för att ersätta världens fossila energikällor, vilket innebär att fusion kommer att förbli en gemensam strävan mellan både privata och offentliga sektorer.

Coblentz sammanfattar att oavsett om ett privat företag lyckas först eller inte, kommer ITER fortfarande att spela en central roll i utvecklingen av fusionskraftteknik.

– Om vi får fusionsenergi i 2030-talet, 2050-talet eller senare beror helt på kommande tekniska genombrott och samarbetets styrka. Det enda vi vet med säkerhet är att samarbeta och dela kunskap kommer att påskynda processen, säger Coblentz.