Föreställ dig en man som sitter ensam i ett bibliotek, omgiven av böcker han aldrig läser. Denna man befinner sig på det vidsträckta ungerska slättlandet, där han skriver till sin redaktör och översättare på Calvin O. Dahlberg-institutet för präststudier i USA. Men som tiden går börjar han tvivla på att det faktiskt är hon som läser hans brev - kanske är det hennes man som får läsa hans tankar. Denna osäkerhet gör att både avsändaren och mottagaren ifrågasätter sin verklighet. Skriver han faktist från USA eller från Australien? Oavsett varifrån breven skickas, hamnar berättelsen i författarens hemland och barndom, i ett försök att förstå och strukturera världen; en återkommande tanke i Murnanes verk.

Hans roman "Inlandet", som publicerades 1988, markerar början på en ny, mer mogen stil. Den följdes av flera novellsamlingar innan Murnane gick in i en tystnad som varade i ett decennium, en period som så småningom ledde honom till den mest produktiva fasen av sitt liv. En svensk översättning av "Inlandet" släpptes 1995 och har nu fått en reviderad utgåva. Trots att Murnane inte har nått ut till den svenska publiken i stor utsträckning, har han blivit en favorit i Nobelprisspekulationerna, vilket ger nytt hopp för en ökad uppmärksamhet.

Det som talar emot Murnanes genomslag är utan tvekan vår moderna samtid. Hans språk är inte särskilt komplicerat, men genom hans noggrant valda ord och rytmiska meningsbyggnad lyckas han förmedla en djupare och mer komplex bild av mänskligheten än den många gånger förenklade verklighet vi matas med. Murnanes verk kräver tålamod från sina läsare, vilket jag personligen kan attestera. För tjugo år sedan lärde hans texter mig att vara en bättre läsare, då min nyfikenhet och vilja att dyka djupt i hans språk övervann min otålighet. Att läsa Gerald Murnane är att befinna sig i ett mysterium där författarens röst möter läsarens inre värld.

Som "den store utforskaren av det inre livets flodsystem" förtjänar Murnane sitt Nobelpris mer än någon annan, och hans unika förmåga att utforska komplexiteten i vår mänskliga erfarenhet gör honom till en kandidat vi alla bör följa. Kommer han att bli årets Nobelpristagare? Bara tiden kan utvisa det.