KOMMENTAR

Den oförutsägbara konstmarknaden följer alltid sina egna regler. Ett porträtt av den relativt ordinära cockerspanieln Shang, målat i pastell av Lotte Laserstein (1898-1993), såldes plötsligt för 110 000 kronor. Det hände i maj, när våren blomstrade och kunderna höjde sina paddlar på Stockholms Auktionsverks vårauktion. Att höja en paddel syftar inte till att gräva, utan att diskret bjuda genom att hålla upp en nummerlapp.

Lotte Lasersteins konst syns också på de tre största auktionshusens höstauktioner. Hennes verk kan delas in i två perioder: tiden före flytten till Sverige och tiden efter. Den svenska perioden präglades främst av porträttmålning, där Lotte Laserstein blev en av borgerlighetens mest uppskattade porträttörer. Hennes mest noggrant utförda porträtt avger en gåtfull hemlighet och ett vemod som får betraktaren att stanna länge inför dem. Å andra sidan är det enklare porträtt, som de av professor X eller rektor Y, mer hastigt utförda och saknar den djupare känslan.

Före detta såldes dessa enklare porträtt för bara ett par tusenlappar, på sin höjd mottagna av auktionshusen. Men idag drar de mer ambitiösa av Lasersteins svenska porträtt långt över 100 000 kronor, medan en något trista målning av valfri Djursholmsdirektör kan ligga på 30 000–40 000 kronor. För att nämna cockerspanieln Shang – 110 000!

Vid årets höstauktion på Bukowskis kommer en av Lasersteins sällsynta målningar från hennes tid i Tyskland att säljas. Den är till och med dokumenterat utställd i Berlin 1929 och var med i Moderna museets utställning: porträttet ”Polly Tieck”, med ett utrop mellan 1 och 1,2 miljoner kronor. Det är den typ av konstverk som alla auktionshus drömmer om att sälja, ett nästintill mytiskt verk av en av vår tids mest uppmärksammade konstnärer. Utropet verkar nästan lågt.

Trots att Uppsala auktionskammare ropade ut den magnifika ”Teatern” av Sigrid Hjertén, som såldes för imponerande 16 miljoner, anser jag att Lasersteins målning är mer sensationell. Imponerande verk av Hjertén, GAN eller Grünewald är alltid eftertraktade på kvalitetsauktioner, men verk från Lasersteins tyska tid dyker sällan upp. Denna auktion ger möjlighet för samlare att komma över en sådan sällsynthet.

Konst är ändå inget att hålla i handen för den som söker säkra investeringar. Porträttet av hunden Shang skulle garanterat inte ha accepterats på en kvalitetsauktion ens för fem år sedan. Denna brist på förutsägbarhet beträffande värdesättning ger konstmarknaden ett gemensamt drag med många andra marknader: inget är säkert, inget är beständigt. Även en banktjänsteman kan idag inte rekommendera någon investeringsform utan att mumla: ”All investering innebär ett risktagande.”

Jag är osäker på vem som gladeligen bjöd på det relativt trista porträttet av Shang. Kanske var det någon som inte märkte att 110 000 kronor saknades från kontot. Min förhoppning är att det inte var en småsparare som inbillade sig att detta var en klok investering när aktiemarknaden svänger och världen befinner sig i kris.

Vad gäller aktiemarknaden? Ånej! Jag har en cockerspaniel i pastell under sängen, det är ju en äkta Laserstein!

Efter de senaste årens stora utställningar i Sverige tycks intresset för Lasersteins konst inte minska. Jag blev personlig introducerad till hennes verk av en kollega för ett tiotal år sedan. Då såldes ett fantastiskt porträtt av en pojke lutad mot en gärdsgård för 23 000 kronor på en auktion i Stockholm. Jag tänkte också bjuda, men ångrade mig när jag såg hur priset steg. Idag skulle det porträttet (visat på Moderna museets utställning i år) ha ett utrop på gissningsvis 500 000 kronor.

Varför köpte jag inte pojken vid gärdsgården för 23 000 kronor för tio år sedan? ”För att det var för mycket pengar” är en möjlig förklaring. En annan är att ingen kunde förutspå den kommande prisökningen.

Sådan är marknaden; bortglömda konstverks återupptäckts medan andra faller i glömska. Just nu uppmärksammas till exempel Owe Zerge (1894-1983) alltmer. Ingen brydde sig om hans hyperrealistiska bilder av unga män för 10-15 år sedan. Nu har verket ”Pojke i sjömanskostym” ett utropspris på 650 000–700 000 kronor, trots att det senast var på marknaden 2019 med ett utrop på 175 000 kronor.

Tyvärr är det ofta så att konstnärer vars ekonomiska värde sjunker likt stenar i marknadens kalla vatten är ännu vanligare. Svenska 1800-talskonstnärer, vars verk många trott varit säkra investeringar, är numera så lågt värderade att de knappt räcker för att köpa en krans till begravningen.

Vad drar jag för slutsats? Den vanliga: om du har pengar och vill ha ett konstverk – köp det du gillar, men tro inte att det är en säker investering. Är du intresserad av design? Köp helst allt utom stoppade möbler second hand, och se till att lukta på dem. Mjuka soffor kan ha haft besök av Shang, eller så har Shangs matte rökt 40 cigaretter om dagen där.

Jag är mer än gärna beredd att ta risken att bli hånad om tio år.

Kanske råkar det vara en cockerspaniel i pastell som du suktar efter? Köp någon annans än Lotte Lasersteins. Marknaden är bedrövlig, men att Shang skulle gå över 100 000 en gång till? Nej, säga jag med eftertryck, aldrig! Jag är beredd att ta risken att bli hånad om tio år. Snart kommer vi veta dagens värde på porträttet av ”Polly Tieck”, och jag gissar att värderingen kommer att ligga lågt och snarare gå för två miljoner. Men vad vet jag? Om auktionshuset hittar två rika samlare som bestämt sig, då kan det dra iväg ordentligt. Men – ingen kan förutsäga morgondagens värde.