Denna vecka lanserades Emmanuel Carrères senaste verk, ”V13”, som handlar om rättegången efter terrordåden i Paris hösten 2015. Samtidigt publiceras en ny svensk avhandling av Lundasociologen Aube Tollus, ”Queera intimiteter”, som strävar efter att synliggöra de mer förbisedda aspekterna av jihadisters liv, särskilt deras intima relationer. Tollus förespråkar även en så kallad ”avexceptionalisering” av de militanta islamisterna, vilket har väckt debatt bland akademiker efter de senaste terrorattackerna.

Debatten om vad som verkligen är terrorism har intensifierats, särskilt efter Hamas attacker den 7 oktober 2023. Akademiker som Judith Butler hävdar att vi måste se terror som ett ”väpnat motstånd” snarare än avskyvärda handlingar. Carrères ”V13” blir därmed extra relevant i förståelsen av vad som skapar ju terrorism, civilisation och demokrati.

Boken erbjuder djupgående insikter i jihadisters relationer och deras sociala och religiösa bakgrunder, vilket ger läsaren en mer helhetsbild av deras motiv och handlingar. Det diskuteras ifall ”antikolonial kamp” verkligen kan rättfärdiga terror, en fråga som blivit mer aktuell än någonsin.

Carrère, som också är filmregissör, analyserar rättssalen som en scen för att belysa relationerna mellan de inblandade, liksom samhällets och världspolitikens reaktioner. Bindningen mellan kolonialism och terror visas på olika sätt genom boken, vilket leder till en ökad förståelse för de komplexa motiv som ligger bakom jihadisters handlingar.

En av de mest skrämmande frågorna som förs fram i både Carrères och Tollus verk är hur vi definierar gränser. Om inte de grymma och brutala handlingarna av jihadister är avvikande, så vart drar vi då gränsen för mänsklig norm, värdighet och civiliserad etik?

Under rättegångarna, där offer och gärningsmän ställs mot varandra, fördjupas diskussionen om vad demokrati egentligen betyder i praktiken, särskilt i och med de senaste attackerna, där oskyldiga liv har tagits med iskall brutalitet. Det är ofattbart hur vissa kan utföra sådana handlingar utan att se dem som avskyvärda.

Författarna utmanar oss att konfrontera dessa handlingar istället för att hitta ursäkter för dem, vilket ger en intressant vinkel på vad solidaritet och empati innebär när vi tänker på sådana brott. Genom att sätta fokus på förövarna och offrens anhöriga skapas en viktig diskussion om hur vi ser på mänskligheten.

Den här debatten är viktigt att hålla levande, särskilt nu när världen fortfarande kämpar med efterverkningarna av dessa händelser och den koloniala historien som fortsätter att påverka ett flertal samhällen. För att kunna förstå utmaningarna framför oss måste vi våga tugga oss igenom dessa svåra frågor.