”Nu behövs en vit och äldre man”, skrev kollegan Erik Thyselius ironiskt i veckan. Detta kommentarer kom i samband med den tyska politiken, där den 66-årige Olaf Scholz snart förväntas ersättas av den 69-årige Friedrich Merz. Trots att de två politikerna har liknande yttre attribut, har endast Merz stått emot identitetspolitiska anklagelser om att vara för vit, för rik och för gammal.

Men vad innebär detta för det politiska klimatet i Tyskland och Europa? Identitetspolitiken har blivit ett aktuellt ämne, inte bara i Tyskland utan i många delar av världen, där frågor om ras, kön och klass ofta överskuggar traditionella politiska värderingar. Kritiker menar att sådana anklagelser kan leda till en form av förminskning av individuella prestationer och bidrag.

Det är också värt att notera att medan identitetspolitiken kan fokusera på att lyfta fram marginaliserade grupper, riskerar den att skapa en delad offentlig diskurs där människor blir mer benägna att ställa grupper mot varandra. I Tyskland, där historiska kontexter kring ras och identitet är extra känsliga, kan det få långtgående konsekvenser för den politiska stabiliteten.

Frågan om ledarskap är central; när maktpositioner ifrågasätts utifrån identitet, kan det leda till en avpolitisering av faktorer som kompetens och erfarenhet. Diskussionen är därför mer relevant än någonsin, och det är viktigt att hitta en balans där alla röster kan höras, utan att värdet av individuella prestationer minimeras.