Två saker först: 1) Jag är glad att Mudryk inte är svensk. Då hade det varit svårt att skriva den här krönikan utan att betraktas som naiv. 2) Ingen ska missförstå mig och tro att jag drar en lans för att släppa dopingen fri. Tvärtom. Doping är fusk och fel och bör bekämpas. Med det sagt måste vi ändå vara öppna för en diskussion kring vad som faktiskt är doping och – framför allt – vad idrotten bör lägga sina resurser på.

Kortsiktig grundkurs: World Anti Doping Agency (WADA) ansvarar för att det finns ett regelverk för kampen mot doping inom idrotten. De tar fram en förteckning över förbjudna preparat, som revideras årligen och omfattar ett hundratal substanser från smärtstillande medel och astmamediciner till anabola steroider och bloddoping.

Enligt WADA ska ett ämne, för att klassas som förbjudet, vara: ...prestationshöjande. ...skadligt för idrottsutövaren. ...i strid med idrottens etik. Minst två av tre kriterier måste uppfyllas för att en substans ska anses vara doping. Detta innebär att den inte nödvändigtvis måste vara prestationshöjande för att förbjudas.

Det är därför rimligt att WADA utredning av olika fall kan ifrågasättas. På listan över otillåtna preparat finns flera ämnen där den prestationshöjande effekten är oklar.

Meldonium, ett läkemedel som hittats i Mychajlo Mudryks urin, är ett sådant exempel. Denna hjärtmedicin, som marknadsförs under varumärket Mildronate, har använts i snart ett decennium i tidigare sovjetiska länder. Hade ämnet haft signifikanta prestationshöjande effekter borde det fått större spridning. Men så är inte fallet.

Forskning och expertuttalanden ger också svaga och motstridiga bevis för att Meldonium har någon verklig effekt på friska individer.

Som en jämförelse finns det flera helt lagliga substanser som verkligen ökar prestandan. Koffein är ett av dem och vi konsumerar det dagligen. Det är väldokumenterat att koffein, i lämpliga doser, förbättrar prestation i många sporter. Ämnet avregistrerades från dopinglistan 2004, delvis för att det blev för kostsamt att utreda positiva fall, men kvarstår fortfarande på en övervakningslista och kan komma att återföras på dopinglistan.

WADA:s budget är knappast tillräcklig för att hantera alla dopingärenden effektivt; den ligger på över 50 miljoner dollar, finansierad huvudsakligen av den internationella olympiska kommittén och världens regeringar. Jämfört med många idrottares löner är detta en liten del av idrottens totala ekonomi.

Det är orimligt att WADA ägnar resurser åt att utreda fall med ämnen vars prestationseffekter är oklarare. Samtidigt borde mer fokus riktas mot de verkliga fuskaren – de som använder steroider, tillväxthormoner, eller medvetet manipulerar systemet.

Mychajlo Mudryk kan straffas med upp till fyra års avstängning för ett ämne som möjligtvis har mindre prestationshöjande effekt än några koppar kaffe innan en match. En utredning av dessa fall kan leda till att man silar mygg och sväljer kameler. Kanske skulle WADA överväga att avlägsna Meldonium och liknande ämnen från den förbjudna listan, vilket frigör resurser för att fokusera på de mest allvarliga dopningsöverträdelserna.

Med tanke på detta blir frågan om det verkligen är Mudryk som ska drabbas av konsekvenserna.

Jonas Karlsson är sportjournalist och skriver krönikor i Expressen.