Jordbävningen i Burma (Myanmar) har blivit en ödesdiger påminnelse om landets förödande inre konflikter. Med dödstalen som stiger till tusentals, är de mest drabbade områdena kring Mandalay, där inbördeskriget mellan militärjuntan och olika motståndsgrupper redan rasar.

Juntan, som vid makten sedan kuppen i februari 2021, försöker nu använda katastrofen för att stärka sin position på den internationella scenen. De har initierat humanitära insatser med stöd från FN, medan motståndsrörelserna också försöker hjälpa, om än med mycket begränsade resurser. Det råder dock stort kaos kring hur hjälpen ska nå de drabbade, då juntan har kontroll över stora delar av landet, inklusive Naypyitaw, huvudstaden som också drabbades hårt av jordbävningen.

Ett uppenbart dilemma för internationella organisationer är att de oftast måste arbeta genom regeringen, vilket leder till kritik om att all hjälp bör gå direkt till ”folket” genom motståndsrörelserna. Exilpublikationer som The Irrawaddy menar att det är viktigt att säkerställa att hjälpen inte går via juntan, som i det förflutna har ignorerat hjälpsändningar.

I kontrast till hur juntan hanterade cyklonen Nargis 2008, då de initialt vägrade internationell hjälp, så har de nu vädjat om stöd med en tydligare bevisning för att de är villiga att samarbeta. Kritiker ser detta som en PR-strategi för att återvinna legitimitet efter att världssamfundet boycottade dem efter kuppen.

Burmas historiska och politiska sammanhang är avgörande för att förstå den nuvarande situationen. Den tidigare militärregimen beslutade att öppna upp landet 2011, något som uppfattades som en respons på det internationella trycket och de misslyckade förhandlingarna med demokratiska krafter. Trots den initiala liberaliseringen, blev det militärens taktik av att behålla kontroll som hämmande för demokratirörelsen.

Nu, efter flera års inbördeskrig, har motståndet organiserat sig, och flera etniska grupper har också anslutit sig till kampen mot juntan. Resultatet har blivit att den militära kontrollen på många områden har brutit samman, med intensiva luftangrepp från juntans sida fortfarande i full gång, även efter jordbävningen.

Vad som händer nu är osäkert. Det har rapporterats att USA erbjuder hjälp efter att ha ändrat strategi, vilket kan ses som en möjlighet för wereldstrukturer att förändras. Många exilburmeser och internationella organisationer är redo att ge mer stöd, men det finns oro för att Nuvarande amerikanska administrationens politik, påverkad av tidigare Trump-administrationens beslut, kan försvåra humanitärt stöd.

Trots det tragiska med jordbävningen har den inte bara uppmärksammat den glömda konflikten i Burma, utan också lyft fram kampen för människors rättigheter och humanitära behov. Detta skapar en plattform för organisering bland internationella aktörer som kan svara mer effektivt på de ökade behoven i framtiden, till skillnad från den sidoeffektsanalys som har funnits innan. Landets framtid hänger nu i balansen, och världen följer noggrant utvecklingen.