Namnet Jules Sylvain klingar inte längre i våra öron som det en gång gjorde. Som många av de artister han skrev för – Zarah Leander, Ulla Billquist, Karl Gerhard, och Hilmer Borgeling – börjar hans minne sakta blekna. Berömda melodier som ”Anna, du kan väl stanna” och ”Tangokavaljeren” är kanske fortfarande välkända för en äldre generation, men få vet att det var Sylvain som skapade dessa tidlösa klassiker.

Sylvain var den svenska schlagern personifierad - hans melodiösa talang var oslagbar. Han föddes 1903 som Stig Hansson, men tog sig namnet Jules Sylvain när hans karriär tog fart på 1920-talet, mitt under den svenska melodikulturens blomstringstid. Just då som grammofonindustrin, radio och film började revolutionera musikscenen, var han en av de mest framgångsrika komponisterna som satte ljud på folkhemmets själ.

Hans omfattande verk har nu dokumenterats i ”Såg det i toner”, en melodidiskografi skapad av Lasse Zackrisson, samt en biografi av Ove Säverman, ”En inte fullt så enkel tulipan – Schlagerbögen i folkhemmet”. Dessa böcker är inte bara nostalgiska hyllningar till Sylvains musik, utan även en inblick i hans färgstarka liv och tid.

Många av hans låtar är fortfarande populära idag, och Zackrissons arbete innehåller även vägledningar till streamingtjänster. Man bör ha en musikspelare i närheten när man läser så att man direkt kan uppleva tonerna och svaret på frågor som dyker upp. Frågor som ”Hur låter egentligen ’Pling plong plang! Bjällerklang’?” kan få snabbt svar genom att lyssna.

Sylvains karriär var inte utan dramer. Under åren reste han ofta till olika delar av världen och inget tycktes kunna hålla honom kvar på ett ställe. Vid ett tillfälle befann han sig i Wien, där han träffade Hans Monath, en man som han räddade från en säker död under andra världskriget. Deras relation var komplex, och Monath blev hans adoptivson när de återförenades efter kriget.

En intressant anekdot är att Sylvain efter kriget valde att flytta till Fiji för att odla ananas. Han beskrev det som ”paradiset på jorden”, men i en senare telegram meddelade han att det istället blev ”rena helvetet”. Hans liv efter det präglades av snabba förändringar och en konstant otålighet.

Det finns en djupare historia i Sylvains liv, en av konstnärlig strävan och personlig kamp. Många av hans mest kända melodier kom under mellankrigsåren, och han upplevde en renässans under 1950-talet när svenska charterturister förändrade Mallorca. Han blev en centralfigur för de svenska besökarna som kände igen hans låtar. Men snart återvände han till sitt liv av rastlöshet och flyttade runt till olika platser, från Kanarieöarna till Toscana.

Tyvärr dog Jules Sylvain vid 68 års ålder efter att ha drabbats av en hjärtinfarkt i Riva del Sole, en semesterby kopplad till den svenska arbetarrörelsen. Hans död markerade slutet på en fantastisk karriär och en livslång osäkerhet.

Trots att han kändes utanför i sitt hemland, lämnade Sylvain ett sinne av musikaliskt arv som fortsätter att påverka den svenska kulturvärlden. Hans livsverk är en intressant och rörande berättelse om en man som navigerade mellan framgång och personlig kamp. Benny Andersson, en av de mest kända svenska musikerna, har varit en drivande kraft bakom utgivningen av Sylvains verk, och på så sätt knyts kopplingar mellan dåtid och nutid.

Jules Sylvain är mer än bara ett namn; han är en symbol för den tidens melodiska tradition och hans historia påminner oss om vikten av att påverka och bli påverkad av musiken.