En ensam landyta, men tre olika perspektiv på den vardag och det brutala våld som präglar regionen. Den italienska dramatikern Stefano Massini skrev redan 2011 sin gripande monolog ”Jag tror på en enda Gud/ett enda hat”, där en trio kvinnor, genom olika tidpunkter, skildrar sina liv, sina tro och hur de reagerar på det oförsonliga hat och det oändliga hämndbegär som formar deras verklighet.

Platsen för denna tragik är Israel, en nation känd för dess komplexa och konfliktfyllda historia. Skådespelaren Karin Bergquist, som också har bidragit till bearbetningen av texten tillsammans med regissören Jan Hertz, lyckas fånga verkligheten ur helt olika perspektiv. Vi möter en ung palestinsk flicka som har anmält sig till ett självmordsuppdrag för en terroristgrupp – driven av en desperat längtan efter att få betyda något i en värld som ofta förnekar hennes existens.

Därefter har vi den judiska professorn som undervisar i judisk historia, men ändå framhåller vikten av relativism och kritiserar alla former av fundamentalism. Hon speglar en djup inre konflikt där historia och identitet krockar med önskan om fred.

Slutligen presenteras den amerikanska soldaten, som har skickats dit för att agera som en mänsklig mur mellan de krigande parterna men själv ser situationen som alltmer olöslig. Hans upplevelse av konfliktens meningslöshet och hans egna känslor av otillräcklighet ger en stark dimension till berättelsen.

Verket belyser inte bara en historisk och politisk konflikt, utan får oss också att reflektera över mänsklighetens djupt rotade känslor av hat och hämnd. Massini erbjuder ett både gripande och tankeväckande perspektiv, där vi som publik utmanas att ställa oss själva frågan – kan vi någonsin förstå den andra sidan?