Avtalsrörelsen 2025 närmar sig sitt slut och Konjunkturinstitutet (KI) förutspår en löneökning på över 10 procent de kommande tre åren, vilket är betydligt mer än det bud som förhandlarna presenterade på förhandlingsbordet.

- Det var oväntat lågt, och det riskerar att sänka hushållens köpkraft mer än vi tidigare trott, säger generaldirektör Albin Kainelainen.

I en rapport som släpptes av KI under onsdagen framgår att den ekonomiska återhämtningen är bräcklig. Lågkonjunkturen kvarstår, med en förväntad inflation på omkring 2,5 procent under 2025 och en arbetslöshet på 8,6 procent även nästa år.

KI menar att hushållens köpkraft kommer att stärkas, och att när inflationen vänder nedåt kommer konsumtionen att öka, vilket är avgörande för en ekonomisk återhämtning under andra halvan av året.

Deras prognos visar att lönerna, inklusive löneglidning, kommer att öka med totalt 10,3 procent de kommande tre åren. Detta är dock fortfarande mycket lägre än Opos bud från tidigare veckan, som handlade om en löneökning på 7,7 procent över tre år.

- Det var verkligen överraskande lågt och signalerar att hushållens köpkraft kan bli svagare än förväntat, säger Kainelainen och hänvisar till att även om det är ett avvisat bud, så påverkar dessa nivåer hushållens ekonomiska framtid.

Industriarbetsgivarna anser att det aktuella budet är rimligt och jämförbart med avtalet i Finland, där man kommit överens om 2,6 procent i löneökningar detta år.

- Industriavtalet syftar till att främja konkurrenskraften, så vi bör alltid ha omvärlden i åtanke. Med en finsk överenskommelse som landade på 2,6 procent måste vi ta detta i beaktande, säger Per Hidesten, vd på Industriarbetsgivarna.

Erica Sjölander, kanslichef på Facken inom industrin, menar dock att man bör fokusera på den svenska industriens konkurrenskraft, som hon hävdar är bättre än i grannländerna.

- Vi kan tydligt se i lönsamheten och vinstnivåerna inom industrin att det finns ett större löneutrymme, påpekar hon.

KI:s rapport visar att inflationen kommer att ligga över Riksbankens mål på 2 procent i år. Trots detta innebär det inte att facken ändrar sina krav, som stadigt ligger på 4,2 procent i år, enligt Tobias Brännemö, chefsekonom på Unionen.

- Vi baserar våra förväntningar på att inflationen kommer att justeras till målet, inte på den nuvarande nivån. Vi ser goda förutsättningar för betydligt högre löneökningar, säger han.

Samtidigt minskar löneandelen – det vill säga hur mycket av värdet av produktionen som går till arbetstagare i form av löner – medan vinstandelen ökar, vilket ligger på historiskt höga nivåer, särskilt inom industrin. KI förutspår att vinstandelen i näringslivet kan minska något i år och under 2026, men ändå ligga högre än det historiska genomsnittet.

Brännemö understryker att den minskande löneandelen inte kan fortsätta på lång sikt och att den påverkas av fler faktorer än bara löneökningstakten, så som växelkurser och ränteläget. Han tror dock att den kommer att återgå till historiska genomsnitt inom en inte alltför avlägsen framtid.