Donald Trumps oförutsägbarhet skapar oro i många länder, och särskilt i Taiwan. I somras hävdade USA:s förra president att Taiwan måste "betala" för USA:s militärskydd, vilket återuppväckte farhågor om att Trump skulle kunna offra Taiwan, likt vad som befaras gällande Ukraina.

Under ett seminarium i Taipei efter valet, lugnade Chen-En Sung, vice ordförande vid tankesmedjan Prospect Foundation länkad till Taiwans regeringsparti DPP, dessa farhågor. Han påminde om att Trump under sin första mandatperiod var fördelaktig för Taiwan genom att öka vapenförsäljningen och låta flera högre tjänstemän besöka ön.

Säkerhetsrådgivaren Ivan Kanapathy, som arbetat i Vita huset under både Trump och Biden, delade samma optimism och försäkrade att Trump inte skulle "sälja ut" Taiwan.

I USA råder det idag en enad syn på Kina som det främsta geopolitiska hotet. Trump har hotat med att höja tullarna på kinesiska varor till minst 60 procent, vilket skulle ytterligare strama Kinas handlingsutrymme när det kommer till Taiwan.

Kina har intensifierat sina hot mot Taiwan; i mitten av oktober simulerades militärövningar med rekordmånga kinesiska flygplan i Taiwans luftförsvarszon, som ett slags straff för att president William Lai meddelade sitt beslut att motverka en eventuell annektering av sitt land. Detta har tvingat Taiwan att omvärdera och också förbättra sin försvarsstrategi.

Taiwan använder sig nu av en asymmetrisk strategi för att tackla Kinas militäröverläge, och lärdomar från konflikten i Ukraina betonar vikten av drönare, minor och flexibla vapensystem framför stora stridsflygplan och flottor, vilket visat sig vara mer effektiva i modern krigföring. Taiwan skulle kunna få inspiration av Israel, ett land med stark militär kapacitet och som involverar hela samhället i sitt försvar.

Det finns krav från Trump-kopplade personer att Taiwan ska öka sina försvarsutgifter från nuvarande 2,5 procent av BNP till 5 procent. Men som en av deltagarna i panelsamtalet påpekade, är en sådan ökning inte enkelt genomförbar på grund av taiwanesisk budgetstruktur, där en femprocentig militärbudget skulle absorbera en stor del av statsbudgeten och ställa krav på velfärden.

Taiwan är fortfarande starkt beroende av internationellt stöd för att avskräcka från en kinesisk attack, och även om många militäranalytiker tvivlar på ett direkt militärt stöd från Europa, så menar flera att symboliska handlingar kan öka Taiwans säkerhet. Till exempel, ett tysk krigsfartyg passerade nyligen genom Taiwansundet för första gången på 22 år, vilket ses som ett positivt tecken på ökat europeiskt engagemang för Taiwan.

Trots att denna passage skedde i internationellt vatten, så bevakades den av kinesiska fartyg som uttryckte sin kritik mot Tysklands handlingar. Det återstår att se om fler liknande operationer kommer genomföras, men det råder en enighet i Europa och Amerika om att Trump sannolikt kommer att ställa tuffa krav och förväntningar på sitt förhållande till Taiwan.

Det är värt att notera att även om Trump återvänder till presidentposten, kommer det att behöva ett kraftfullt stöd från både det amerikanska folket och kongressen för att genomföra sin Kina-politik. Taiwan är medveten om dessa dynamiker och arbetar aktivt på att fördjupa sina band med både USA och andra allierade, inklusive Japan och Australien, för att stärka sin position i regionen. Dessutom kan teknikpartnerskap spela en betydande roll i Taiwanförsvar, särskilt inom halvledarindustrin, som spelar en central roll i den globala ekonomin. Därmed är det viktigt för Taiwan att fortsätta att bygga allianser och förbättra sitt försvar för att motverka det ökande hotet från Kina.