Angiveri, en term som ofta förknippas med förtryckande regimer, har på något sätt blivit en del av den svenska debatten. Johan Pehrson från Liberalerna gläds över att anställda inom skolväsendet och sjukvården inte omfattas av den så kallade informationsplikten kring papperslösa. Men vad innebär det egentligen för samhället? Vad händer med dem som tystas och osäkras av en sådan lagstiftning?

Det är självklart mindre problematiskt för myndigheter som Kronofogden och Skatteverket att anmäla människor till polisen, än att lärare och läkare skulle behöva informera om sina elever och patienter. I Sverige är vård och utbildning viktiga mänskliga rättigheter, och detta har landet åtagit sig att skydda genom internationella konventioner. Migrationsminister Johan Forssell (M) menar att det finns bred enighet om detta, men frågan kvarstår: vad blir följderna av en ökad informationsplikt?

Om vi blickar tillbaka på historien ser vi att angiveri ofta lett till ett samhälle fyllt av rädsla och misstro. Många papperslösa tror redan nu att de riskerar att bli rapporterade, vilket hindrar dem från att söka hjälp och vård. Den svenska samhällsdebatten borde, mer än någonsin, sätta människors rättigheter i fokus och inte låta sig distraheras av politiska spel om makt och kontroll.

Oavsett vad man anser om SD:s position i frågan, är det tydligt att politiken i Sverige har en tendens att dras mot det totalitära. Rädslan för det okända – och de utsatta – växer i takt med strängare lagar. Som företrädare för professioner inom skola och vård säger många: "Jag är läkare, inte gränspolis". Dessa yrkesgrupper riskerar att bli verktyg för en regim som vill jaga utländska medborgare, snarare än att fokusera på människors välmående.

Även om SD väntar på ett ögonblick när de kan göra angiveri till en del av den lagstiftande agendan, måste vi som samhälle se till att inte gå dit. Vi måste försvara vårt rättssystem och säkerställa att alla, vare sig de är papperslösa eller medborgare, kan nyttja sina rättigheter utan rädsla. Att be om hjälp ska inte innebära att man riskerar utvisning eller straff. Vi innehåller en skyldighet att stå upp för medmänsklighet, för det är i våra värderingar vi finner styrkan att bygga ett inkluderande samhälle. Så låt oss inte falla för frestelsen att se angiveri som en lösning – det är en väg som leder till mörka tider.