Är årets Cannesvinnare egentligen Putin-propaganda? Efter premiären av Sean Bakers film "Anora" på Stockholms filmfestival, har diskussionerna kring filmens budskap flödat. Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström hävdar att filmen är ett misslyckande och att dess budskap är klart som ljus.

Filmens användning av ryska skådespelare har väckt kritik och Landström ifrågasätter huruvida det är acceptabelt att involvera dem i en produktion som kan uppfattas vara propagandistisk. Men är det rättvist att döma en film enbart utifrån de skådespelare som medverkar?

Den hyllade skådespelaren Yura Borisov, känd från både internationella och ryska produktioner, har tidigare deltagit i filmer som utforskar tunga historiska teman, vilket kan ifrågasätta hans roll i filmvärlden. Men kanske ska vi inte fastna i vilken etik som skådespelare har i sina val av roller, utan istället fokusera på filmens egna budskap.

"Anora" kretsar kring Ani, en strippa som köps av en rysk oligarkson, vilket resonerar med teman om exploatering och osmaklig rikedom. Kritiken mot filmen handlar om att Landström uppfattar Bakers stil som enbart registrerande och inte som en engagemang i samhällskritik, men det är en missbedömning av filmens djupare betydelse.

Filmen tar upp allvarliga frågor om strippors arbetsförhållanden och den moderna arbetarklassen, och Landström verkar inte vilja se filmen för vad den faktiskt är, en stark kommentar om dagens samhälle.

Det är också värt att notera att filmen genom sina karaktärer visar på rasismens rötter i Ryssland, där en uzbekisk karaktär upplever utestängning och fientlighet från den ryska oligarkfamiljen. Denna allegori är inte bara relevant för filmens handling utan speglar också den verklighet många upplever idag.

Att Baker använder ett starkt visuellt språk för att framföra sina budskap kan gör det svårare för kritiker att avfärda "Anora" som ren propaganda. I själva verket erbjuder filmen en komplex och nyanserad bild av rikedom och makt, med insikter om hur människor i olika samhällsklasser lever och interagerar.

Så, är "Anora" propaganda, eller en björntjänst till den nödvändiga samhällsekonomiska debatten? Är det inte dags för oss som publik att utmana våra egna perspektiv och öppna ögonen för vad filmer verkligen kan säga om vår värld i dag?

Precis som Borisov i rollen som gangstern Igor, underminerar filmen traditionella maskulina ideal och erbjuder en ny berättelse om hur makt och förtryck fungerar i dagens samhälle. Bakom den glamorösa ytan av rysk oligarki finns det mycket mer att upptäcka, och filmen utmanar verkligen vad vi anser vara acceptabelt berättande i film.