Den brittiske författaren Craig Browns hyllade biografi "One, two, three, four. När Beatles förvandlade världen" har väckt stor uppmärksamhet sedan sin utgivning för fem år sedan. Boken fick oväntat positiv kritik och vann det prestigefyllda Baillie Gifford-priset för facklitteratur. Men hittills har Browns perspektiv, som i sin helhet erbjuder en distanserad skildring av Beatles-medlemmarna, sällan inkluderat en empatisk syn på Yoko Ono.

Ono, som länge har betraktats som en kontroversiell figur i Beatles historia, framställs ofta negativt av skribenter, i synnerhet i relation till hennes inflytande över John Lennon. Craig Browns bok är inget undantag. Han återger en nedlåtande beskrivning av hennes nakna kropp på albumet "Two Virgins", och jämför hennes uttalanden med barnskådespelerskan Shirley Temple, vilket får det att framstå som om Ono är banal och ytlig.

Det är hög tid att omvärdera Yoko Onos roll och betydelse. Trots den kritik hon har fått genom tiderna har hon bidragit med en unik och innovativ konstart. Hennes konceptuella konst, musikaliska samarbeten och aktivism har utmanat normer och fortfarande inspirerar nya generationer. Ono har kämpat för fred och mänskliga rättigheter i decennier, och hennes inflytande sträcker sig långt bortom hennes relation till Lennon.

Istället för att enbart fokusera på kontroverserna kring hennes person är det viktigt att se henne som en betydande konstnär och en kvinna som ständigt har stått emot strömmen. Kanske skulle vi nu kunna se Yoko Ono i ett nytt ljus, som en pionjär som har hjälpt till att forma kulturen i vår tid, snarare än en skurk i Beatles-sagan.