Vad är mul- och klövsjuka?

Mul- och klövsjuka är en ytterst smittsam virussjukdom som drabbar klövbärande djur som grisar, får, nötkreatur och getter. Även vilda djur kan råka ut för smittan. Sjukdomen orsakas av ett picornavirus som finns i sju olika serotyper.

Utbrott av sjukdomen inom EU

Förutom de bekräftade utbrotten i Tyskland, Ungern och Slovakien är EU i övrigt fritt från mul- och klövsjuka. Under de senaste 20 åren har endast enstaka utbrott inträffat. Det virus som påvisades i Ungern i mars är genetiskt avlägset från det som upptäcktes under utbrottet i Tyskland, vilket tyder på att spridningen inte skett mellan dessa länder, enligt Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

Riskanalys för Sverige

SVA beskriver smittoutbrottet i Tyskland i januari som en varningssignal för hela EU. Men enligt SVA:s riskanalys är det lång väg för smittan att nå Sverige. Jordbruksverket och SVA övervakar situationen noga och har kontakt med myndigheter i de involverade länderna.

– Risken för att smittan ska komma från Ungern eller Slovakien till Sverige är låg. Men skulle mul- och klövsjukan nå vårt land skulle det få stora konsekvenser, säger Karl Ståhl, statsepizootolog på SVA.

Spridningssätt

Viruset kan spridas över flera kilometer genom luften och smittade djur är smittsamma genom deras sekret, blåsor, mjölk, saliv och avföring. Sjuka djur kan smitta innan de visar symptom och även en tid efter de har tillfrisknat. Djur som inte är mottagliga kan också bära viruset och sprida det över långa avstånd. Människor kan inte insjukna i viruset men kan bära det på kläder, skor och utrustning, vilket innebär en potentiell spridningsrisk.

Det är därför av största vikt att hålla strikt hygien och följa rekommendationer vid besök på gårdar, för att minimera risken för smittspridning.

Finns det vaccin mot mul- och klövsjuka?

Ja, det finns vaccin mot mul- och klövsjuka, men som det ser ut idag är det endast tillåtet att användas som nödvaccin vid utbrott, inte i förebyggande syfte. På grund av den höga smittorisken vidtas strikta åtgärder i Europa, inklusive avlivning av djurbesättningar där viruset konstateras.

– Trots att dödligheten inte är hög, leder den extremt smittande naturen hos sjukdomen till enorma produktionsförluster, vilket är det vi fruktar mest. Dessutom är det ett allvarligt djurvälfärdsproblem, säger Ståhl.

Symptom och smittsamhet

Symptomen på mul- och klövsjuka kan inledningsvis likna dem vid blåtunga, som feber och salivering. Men dessa virus är mycket olika och skiljer sig i smittorisken. Nötkreatur som insjuknar får feber och slutat producera mjölk. Djuren kan få blåsor i munnen, på klövarna och ibland på spenarna, vilket gör att de saliverar kraftigt och vägrar att äta.

Symptomen hos grisar är mer subtila, men djuren kan också få feber och blåsor på klövarna. För får och getter är symptomen svårare att upptäcka; hälta kan vara det enda märkbara symptomet.

Det är viktigt för djurägare att vara medvetna om skillnaderna mellan sjukdomarna. Dessutom, med tanke på att både mul- och klövsjuka och blåtunga är anmälningspliktiga vid misstanke, bör djurägare vara vaksamma och rapportera eventuella symptom till myndigheterna omedelbart.