Vissa litterära karaktärer har en förmåga att stanna kvar hos oss länge efter att vi har stängt boken. Ester Nilsson, huvudpersonen i Lena Anderssons roman 'Män och kvinnor', är en sådan karaktär. Hennes upplevelser av olycklig kärlek och desperation är något som alla som någonsin har varit i en liknande situation kan relatera till. Från oönskade sms till gränsöverskridande beteenden, Ester går alltid längre än de flesta av oss vågar.

I denna nya bok fängslas Ester av Säpo när hon observerar ett potentiellt kärleksobjekt, Paul Henning North, utanför hans lägenhet. Denne internationella expert inom terrorism verkar vara införstådd med Esters något extrema sätt att närma sig kärleken. Fenomenet med gränslöst sökande efter närhet tar nya former i hennes liv, vilket ger en inblick i hur det kan vara att kämpa för kärleken i en föränderlig värld.

Den här gången är Ester förvånansvärt nöjd och i ett förhållande. Men en proppmätt och sexuellt tillfredsställd Ester ger mig ändå kalla kårar. Hon är Sveriges motsvarighet till Bridget Jones, och vi vet alla hur det gick för Bridget efter att hon äntligen fått sin Mark Darcy. Frågan är om Esters lyckliga fas verkligen kan vara bestående eller om vi bara väntar på nästa katastrof.

I takt med att vi lär känna hennes vänner, som den kaotiska och singelsökande Lotta samt skilsmässo-Drottningen Josefin, får vi också en stark känsla för den moderna kvinnans kamp. Denna bok är inte bara underhållande – det är som en ovanligt intelligent tjejmiddag som avslöjar komplexiteten i vår samtid.

Lena Andersson fortsätter att överraska och engagera, med vass och träffsäker humor som tar itu med vår moraliskt osäkra värld. 'Män och kvinnor' fungerar nästan som en modern tolkning av 'Röda rummet', tänkt för 2020-talet, där vi utmanas att tänka djupare på våra relationer och vad vi verkligen söker i livet. Missa inte chansen att dyka ner i Esters förtrollande, om än komplicerade, universum.