SHEBERGAN. En ångestfylld verklighet där drömmar om utbildning och frihet rasar samman. De unga afghanska kvinnorna står nu inför talibanernas brutala förtryck.

– Vår själ har blivit tilltagen ifrån oss, säger Samira.

I en taxi sittande i staden Shebergan, nordafghanistan, sitter flera unga kvinnor på väg för att köpa tyg. De planerar att sy kläder, men deras färd avbryts plötsligt av talibangruppen känd som Amru-Maruf.

Taxichauffören stänger av musiken från låten ”Bano” av Ahmad Zahir, eftersom det är förbjudet att lyssna på musik under talibanernas styre. Tystnaden i bilen är tryckande.

En taliban börjar prata med chauffören och ger brutala direktiv om att kvinnorna måste täcka sina ansikten och inte får sitta i framsätet utan manligt sällskap. Situationen visar tydligt det förtryck som kvinnor upplever i det dagliga livet.

Kvinnorna kämpar för att inte tappa hoppet. I en oväntad händelse lyckas en av dem få alla att le, när hon pekar på ett par som går hand i hand – något som nästan blivit sällsynt i detta förtryckta samhälle.

Talibanernas makt härstammar från deras återkomst till makten i augusti 2021. Sedan dess har kvinnors rörelsefrihet blivit kraftigt begränsad och klädkoder införts, vilket tvingar dem att bära heltäckande kläder. Många föredrar ansiktsmasker över den traditionella hijaben, i ett försök att navigera det nya normsystemet.

I ett stilla rum i Samiras hem hörs bara det knastrande ljudet från ved som brinner. Här berättar hon om sin oro över vad talibanerna kommer att göra härnäst. De har fått barn att tappa glädjen i livet, säger en av kvinnorna.

Många unga kvinnor, inklusive Samira, har blivit utestängda från skolor och universitet. Samira, som studerade till läkare, fick tvingas avsluta sina studier och giftas bort istället. Hon försöker nu jobba som medicinsk inspektör, men pressen från talibanerna växer, och hon får nu inte längre någon lön och tvingas ha en manlig kollega med sig på jobbet.

Samtidigt besöker Leyla, 28, Samira. Hon hade nått sitt sista år på universitetet med en ingenjörsutbildning när talibanerna tog makten, och hennes dröm krossades. Leyla har två döttrar och kämpar för att ge dem en bättre framtid.

– Jag läser böcker för dem och försöker utbilda dem hemma, säger Leyla med stormande känslor i sitt hjärta.

Hon berättar om sina skrämmande möten med talibanerna, vilka hon beskriver som om deras ögon var vapen redo att skjuta. Leyla upplever sin situation som en fångenskap och kämpar nu med att försörja sina barn efter att hennes man lämnat landet i jakt på arbete.

– Jag vill jobba och kunna ta hand om mina barn själv, utan att vara beroende av en mans inkomster, säger Leyla med beslutsamhet.

Både Leyla och Samira är fast beslutna om att kvinnor har styrka nog att förändra sin situation. Deras röster ekar med hopp och uppmaning till alla afghanska kvinnor att fortsätta kämpa för sina rättigheter.

– Håll ert hopp levande, vårt land behöver oss kvinnor, säger Samira.

Leyla avslutar med en stark övertygelse: – Vi vet att vi kan krossa dem om vi får möjligheten.