IS-kvinnan Lina Ishaq, 52, chattade i hemlighet med sin lillebror i Sverige, vilket avslöjar en djupt personlig och tragisk berättelse.

I maj 2017, strax innan hon skulle föda sitt tredje barn, förlorade hon två av sina barn. Detta kaotiska och hjärtskärande perspektiv från en kvinna som befinner sig i ett IS-läger ger en inblick i livets skrämmande realiteter.

I sina chattar uttryckte hon: ”Självklart är jag ledsen för de båda, men glad för deras skull för detta var deras önskan.” Dessa ord visar inte bara på sorg utan också på en slags acceptans för livets cyklar, även under de mest fruktansvärda omständigheterna.

Lina Ishaqs situation är inte unik. Många kvinnor i IS-läger står inför den brutala verkligheten av förlust och ensamhet, medan de fortfarande bär på hoppet om en bättre framtid. Det är en påminnelse om de mänskliga kostnaderna för extremism och krig.

Detta väcker också frågor om hur samhället kan stödja dem som vill återintegreras efter att ha varit en del av sådana grupper, och hur man ska hantera deras mentala och emotionella hälsa i en post-konflikt-miljö.