Det började en tidig morgon när det första döda djuret hittades på vägen, en anka. Malin, som arbetar på ett naturhotell, blev larmad av sin personal. De hade precis fått veta att ägarna hade plockat hit ankor kvällen innan.

Tyvärr visade sig nästan alla ankor vara döda. Kort efter började också hönsen försvinna. Hotellet, som ligger i de halländska skogarna nära Hallasjön, beskrevs av flera internationella medier som en plats av 'förförisk lyx'. Utöver de 16 trähusen fanns det utekök och glashus spridda bland träd och grönska.

Ägarna, det danska kockparet Flemming Hansen och Mette Helbæk, hade drömt om att skapa en plats där människor kunde njuta av naturen utan att skada den. De lovade ett hållbart, lyxigt boende och lockade hundratals turister, såväl inflyttade som globala influensers, som ville uppleva idylen de sålde. Men under ytan döljer sig en mörkare verklighet.

Malin, som vigt flera år av sitt liv åt hotellet, insåg snart att djuren knappt fick vård. Hon räddade de överlevande djuren och tog dem hem, särskilt två svårt skadade ankor. Enligt personalen var djuren utsatta för en eller flera rävar eftersom de hade fått vandra fritt. ”De brydde sig aldrig om djuren. Det handlade om deras image”, säger Malin.

Det blev värre när det visade sig att ägarna övergett stället, lämnat allt i mörker och förfall. Kvar stod stugorna öde, och personalen stod kvar med 158 tunnor av mänskligt avfall.

Enligt kommunen handlade det om miljöbrott. Avloppsvattnet från hotellet hade rinit ut i naturen, vilket innebar att smutsigt vatten med rengöringsmedel och andra kemikalier flöt fritt i skogen. Malin hade sett djuren bada i det smutsiga vattnet. Den romantiserade ekologiska lyxen dolde en verklighet av bristande ansvar och vård.

Det hela kulminerade när kommunen började agera efter att ha observerat dumpningen av avfall och avloppsproblem. När de försökte undersöka situationen, hade ägarna lovat att förbättra sig, men ingen uppföljning följde. De ansvariga för naturhotellet fortsatte att ta emot bokningar medan problemen förvärrades.

Som en del av den fina upplevelsen erbjöd hotellet middagar med ekologiska råvaror men verkligheten var att besökarna betalade upp mot 10 000 kronor per natt för att bo i stugor som också började läcka.

När ägarna till slut försvann och hotellet stängde kände många gäster sig lurade. De hade betalat för vistelser som aldrig skulle bli av. Över 200 bokningar hade gjorts, och Malin känslomässigt tungt efter att ha sett så många människor; de fick inte den upplevelse de hade betalat för. ”Det är trist att se hur många känner sig svikna. De vilade sina förhoppningar på ett ansvarstagande par som nu lever i Guatemala”, menar Malin.

Idag står den tidigare idyllen kvar som ett skamgrepp där naturen har fått ta stryk av de som ville skapa en dröm. Malins berättelse belyser vikten av att kunna lita på aktörerna inom turism; under ytan döljer det sig så mycket mer.