Ludvig Jardeskog, den välkända Kalmar-backen, har just nu annat att tänka på än hockey. Efter en tråkig och skrämmande knäskada har hans livsfokus skiftat.

– Jag har precis lärt mig att tömma diskmaskinen de senaste dagarna. Det är alltid något, säger Jardeskog, som nu använder kryckor för att röra sig hemma efter skadan som inträffade i början av december.

Skadan inträffade under en match mot Västerås när han försökte stoppa en motståndare. Trots att motståndaren bromsade, fortsatte Jardeskog i full fart och flög in i sargen med knät först. En händelse som han aldrig kommer att glömma.

– Benet domnade bort nästan helt, och jag fick fruktansvärt ont. Jag kände direkt att något var fel och att något var sönder, berättar han.

I omklädningsrummet tog han själv av sig benskyddet och såg chockerande ut.

– Jag såg en benbit sticka utåt. Det såg verkligen brutalt ut. Jag bröt ihop totalt och trodde att det här var slutet på min karriär, säger han, tydligt känslomässigt påverkad av upplevelsen.

Knäskålen hade krossats i fyra delar vilket krävde kirurgi och en sjukhusvistelse på sju dagar. För tillfället bär han en ortos som täcker hela benet och den kommer att vara på i minst åtta veckor följt av en lång rehabiliteringsperiod.

– Det här är verkligen en lång process, säger han, och nämner att han överväger att sitta i rullstol när han ska ta sig ut, så att han kan följa med sin fru och son till lekplatsen.

– Jag känner att jag är en belastning hemma just nu. Min fru gör allt och jag sitter bara på soffan och ser på, säger han med ett tungt hjärta.

Trots det svåra läget är Jardeskog positiv till återhämtning. Enligt läkarna kan han återvända till hockeyn, men det kan ta tid.

– Direkt efter operationen kändes allt hopplöst. Jag undrade hur jag skulle klara av en vardag, men smärtan minskar för varje dag som går och jag får mer rörlighet, även om det är små steg, säger han.

Målet är tydligt för Jardeskog:

– Jag vill gärna tro att jag kan spela hockey igen. Jag känner mig fortfarande pigg och fräsch, förutom det här. Jag älskar hockey och mina mål är att återvända till isen. Men jag vågar inte ta ut något i förskott, för att inte bli besviken. För varje dag är ett steg närmare min comeback.